US Army Air Forces
Från Rilpedia
US Army Air Forces (USAAF), var amerikanska arméns flygstyrkor under andra världskriget.
US Army Air Force bildades 20 juni 1941 när US Army Air Corps upphöjdes till att vara ett jämbördigt vapenslag med infanteriet, kavalleriet och artilleriet. När anfallet mot Pearl Harbor inträffade 7 december 1941, öppnades ögonen för flygvapnets förkrossande verkningsmöjligheter. I mars året därpå korrigerades det nya namnet till US Army Air Forces, då nya organisationen i själva verket bestod av 16 stycken Air Forces. Under krigsåren steg AAFs personalstyrka från 300 000 man till cirka 2,5 miljoner fördelat på 240 flottiljer (Wings) och 15 flygeskadrar (Air Forces). Samtidigt producerade den amerikanska flygindustrin 303 218 flygplan som tillfördes AAF och dess allierade. AAF förlorade 65 200 krigsflygplan i luftstrider eller haverier under krigsåren. När kriget var över reducerades personalstyrkorna väsentligt och en stor del av flygplanen skrotades eller såldes. När omorganisationen var klar återstod cirka 300 000 man fördelat på femtiotvå flottiljer (Wings) varav två räknades som stridsdugliga. 26 juli 1947 undertecknade president Truman National Security Act som innebar att AAF gjordes till en självständig försvarsgren vid sidan om flottan, armén och marinkåren 18 september 1947. Samtidigt fick det sitt nuvarande namn United States Air Force.
Chefer vid US Army Air Forces
- 1941-1946 General Henry Arnold
- 1946-1947 General Carl Spaatz
