Från Rilpedia

Reparativ rättvisa är ett begrepp inom kriminologin och är ett alternativt sätt att behandla konsekvenserna av ett brott och hur man reparerar skadan vid ett övergrepp. I Sverige förekommer reparativ rättvisa genom medling och innebär att man försöker se på handlingen, själva brottet och konsekvenserna för de berörda människorna. Tanken bakom reparativ rättvisa är att brottsoffret själv får tillfälle att berätta för gärningspersonen om hur brottet påverkat livet och vardagen samt att få en upprättelse. Gärningspersonen får också tillfälle att berätta om varför brottet begicks och hur man kan försöka reparera skadan som skett och även hur man förebygger framtida brott. Man vill därmed stärka offrets roll, men även fokusera på gärningspersonen och sträva efter en försoning, men även stärka dennes familj eftersom den också drabbats. Medlingen påverkas av vilken typ av brott det gäller, vid brott mot person kan det handla mer om brottsoffrets behov och vid egendomsbrott om gärningspersonens behov och hur man sedan undviker ett återfall.

Motsatsen till reparativ rättvisa är det traditionella rättsystemet som dagligen praktiseras i Sverige, vilket i princip innebär att staten och gärningspersonen möts, sedan följer ett givet regelverk och därefter utdelas straff efter en skala. Howard Zehr (2002)^{[källa behövs]} som är en av förespråkarna för reparativ rättvisa, har jämfört ett par frågeställningar som visar typiska skillnader mellan det traditionella rättsystemet och det reparativa tänkandet:

Traditionellt rättsystem:

• Vilka lagar har brutits?
• Vem gjorde det?
• Vad förtjänar de?

Reparativt system:

• Vem har blivit skadad?
• Vilka är deras behov?
• Vilka förpliktelser medför detta?

I den traditionella rättsordningen vill man med själva straffet belysa att man brutit mot en lag, men inte mot några människor och relationer, själva brottsoffret blir oftast en bifigur i sammanhanget. Med utgångspunkt av reparativ rättvisa, så gäller principerna enligt Zehr, på mer hänsyn till brottsoffrets behov och mer tyngdpunkt kring gärningspersonens ansvar att ställa tillrätta inför den som drabbats av brottet.

Medling i Sverige förekommer på kommunal nivå och främst som en gren inom socialtjänsten. De vanligaste brotten där medling förekommer är snatteri, bilstölder och lättare misshandel, det handlar oftast om typiska ungdomsbrott. Meningen är att fånga upp de berörda ungdomarna och använda ett annat reaktionsmönster och skapa en förståelse för vad som hänt och att gärningspersonen får en ytterligare chans att kunna integreras i samhället.^{[källa behövs]}

Fördelarna med reparativ rättvisa och medling är att både brottsoffret och gärningspersonen kan få till en moralisk upprättelse, där man personligen kommer i fokus och blir sedd, vilket kan vara viktigt i särskilt svåra stunder i livet. Denna känslomässiga del får troligtvis inte så stort utrymme i en vanlig, teknisk rättsprocess. Styrkan med reparativ rättvisa är också att både offret och gärningspersonen ses som likvärdiga medborgare. Det är också bra om det skapas möjligheter för ungdomar, som tidigt kan fångas upp efter ett brott och i och med medlingen, få en andra chans till insikt och förstå innebörden av vad man gjort mot andra. Det fungerar därför som ett sätt för gärningspersonen att bryta ett nuvarande negativt mönster och utan att bli stämplad för resten av livet, kunna gå vidare i livet. Medlingen kan förutom funktionen som något brottsförebyggande för gärningspersonen, även ge fördelar för polisen, där nya möjligheter ges för att kunna kartlägga eventuella gängkonflikter och i ett tidigt skede kunna ingripa innan nya brott sker.^{[källa behövs]}

Medling bygger på mötet mellan parterna och en given förutsättning är att gärningsmannen har erkänt och är intresserad av försoning, vilket ställer krav på en viss intellektuell förståelse som är förankrad på ett känslomässigt plan. Medlingen är begränsad i och med att den fungerar mer som en terapi och inte kan reparera eller göra något brott ogjort. Medling bör inte heller ersätta det traditionella rättsystemet utan ska anpassas till rådande rättssystem och fungera som en alternativ kommunikationskanal som domstolen överväger innan den dömer. Medling är dock inte lämpligt vid till exempel offerlösa brott som narkotikabrott, likaså vid sexualbrott och våld mot kvinnor i nära relationer. Det finns dock de som arbetar med medling efter våldtäkt. Medling är framförallt mest fungerande och lämpligt när målsägande känt sig personligen kränkt. Det finns idag inte heller någon svensk forskning som visar en minskning av de brottsliga återfallen tack vare medlingen och därmed är det svårt att bevisa om medlingen verkligen påverkat den fortsatta brottsligheten.^{[källa behövs]}