Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)

Pitemål (”Peitmål” eller ”bonschka” på dialekten) är en dialekt, eller en form av bondska, som härstammar från gammalsvenska. Pitemålet talas i hela Pite älvdal, dvs från kustbyarna vid Bottenviken och vidare västerut ett tiotal mil upp efter Pite älvdal. Dialekterna i Norrbotten följer i princip alltid de gamla stor-sockengränserna, varpå Pitemålet tvärt övergår till Lulemål så snart man passerat den gamla sockengränsen ovanför Rosvik.

På grund av Pite älvdals isolerade läge har det piteälvdalska folkets språkbruk behållit den grammatiska strukturen och uttalet av många gammelsvenska ord. Men bondskan har utvecklats på senare tid och "försvenskats" så till den milda grad att kraftiga dialektala skillnader nu finns mellan olika byar, samt mellan kustbefolkningen och inlandet. Därför bör inte pitemål förväxlas med den dialekt som talas i själva staden Piteå. Den dialekten kallas pit-fint och är resultatet av en "modernisering" av pitemålet. Genuint pitemål pratas främst av äldre i byarna utanför centralorten.

Precis som i fallet med många andra dialekter gjorde myndigheterna under 1900-talet en satsning på en försvenskning av språket i pitebygden. "Språkhygien" var populärt och många föräldrar slutade prata bondska med sina barn, varpå dialekten snabbt började försvinna. Pitemålet visade sig dock vara seglivat, och jämfört med många andra bondska dialekter har pitemålet fortfarande en ganska säker ställning - många unga talar fortfarande pitemål, och lokala artister håller dialekten vid liv genom sånger och revyer. Även om Pitemålet är på utdöende är dess ställning alltså relativt stark, jämfört med många andra dialekter i norra norrland.

Bondskan har i regel kortare ord för det mesta än vad svenskan har och meninguppbyggnaden är full av genvägar. Vokalen Ö uttalas nästan aldrig som i till exempel ordet "Ölandsbron" utan språkljudet /ö/ uttalas med större avstånd mellan tungrygg och gom. Ungefär såsom orden "göra" och "köra" uttalas i central standardsvenska. Även bokstaven "L" följer detta mönster med uttal i halsen istället för i gommen och detta innebär att ord som innehåller bokstaven "L" till exempel inte låter som det svenska ordet tala utan mer som ett grovt "L" var själva ljudet av "L" måste komma från bakre gomen och bildar en sorts "klickljud".

Vokalen A uttalas nästan alltid "kort", som i tex ordet "handla", varpå ord som tex "vara" eller "bara" uttalas "várá" och "bárá" (påminner om det finska uttalet). Ofta byts även vokalerna ut mot andra vokaler (A = Å, O = Y osv). Pitemålet innehåller också många diftonger.

Betoningen på ord är väldigt ofta på första vokalen i ordet. Men detta är inte en regel.

Grammatik

Substantiv i plural slutar oftast med "om", "en" eller "n".

Exempel:

• skor = skon (uttalas skånn)
• sockar = såcken
• köttbullar = tjöttbullen
• granar = grenen

Och i singular försvinner ofta ändelsen.

Exempel:

• sko = skon (uttalas skaoun)
• socka = sååck
• köttbulle = tjöttbulle
• gran = gren

Det finns en regel för verb i presens, att de flesta orden slutar med en konsonant.

Exempel:

• Arbeta = Arbeit
• Slita = Slijt
• Köpa = Tjöp
• Klippa = Klepp
• Såga = Såg

I preteritum införs ofta en vokal i slutet på orden, och ibland även med "ft". Men detta är absolut inte en regel.

• Arbetade = Arbeite
• Slet = Slete
• Köpte = Tjöft
• Klippte = Kleft
• Sågade = Såge

Den den nordsvenska bö int höv-konstruktionen är påtalande i Pitebygden. Det visar sig bland annat genom följande exempel:

• Jag behöver inte - I bö it höv
• Det behövde du inte - hä bö dö it höv
• Behövde du - bödd du höv

Textexempel

Ett textexempel på bonschka:

(stavningen kan variera mellan orter)

I waal så weldans troyt bortte hejn vä att i nöges färlese fram å dellbax milla pijtstan å Älvfsbojn som na vedagock uppe ine gren bara för å hemt freugan ät jobbe. Idjenteligen sku i ha flötte dell Twerán ell Sijkforsn så he waal nermre. Då kanske i löckes vä å spåra nager kraon opa soppa inne längda.

Jag blir så väldigt trött på det här med att jag måste färdas fram och tillbaka mellan Pite-stad och Älvsbyn som nån sorts hackspett uppe i granarna bara för att hämta min min fru efter jobbet. Egentligen skulle man ha flyttat till Tvärån eller Sikfors (Två byar mellan orterna) så det blir närmre. Då kanske man lyckas med att spara några kronor på soppan (slang för bensin) längre sikt.

Exempel på vanliga ord

Innehåll:	A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

I bokstavskombinationerna dj och stj uttalas alla bokstäver var för sig.

B

• Båol: bord. Uttalas med tjockt L.

D

• Dell: till
• Denna: där
• Djära: göra
• Döm: de
• Dömjen: dessa

G

• Gåode: ganska. Exempel: Hä rängen gåode mötje. (Det regnar ganska mycket.)

H

• Hajna/hojna: han, hon
• Häina: det här
• Hä: det
• Hänna/hädenna:det här/det där

I

• I: jag (obetonat). Exempel: I väjt et vo I sko djära. (Jag vet inte vad jag ska göra.)
• Illt: ont. Exempel: I hav illt öte bäjne. (Jag har ont i benet.)
• Itta: äta
• It/et: inte

J

• Je/Jä: ni
• Jeg: jag (betonat). Exempel: Hä val båra deu å jeg. (Det blir bara du och jag.)
• Jenna: här
• Jett: Lätt
• Jär: är
• Jäde: er

K

• Koox: kika, titta
• Kweel: kväll

M

• Moija: mygg
• Mötje/Mytje: mycket

N

• Nager: några
• Nallta: lite
• Nest: hos. Exempel: Döm våra nest n'Kalle. (De är hos Kalle.)
• Nestjärla: matsäck
• Nögest/nööst: måste
• Nagerst: Någonstans

O

• Åol: ord

P

• Peron: Potatis.

R

• Rackt: snett/krokigt
• Rackel: trasigt
• Rätt: rakt
• Remidjen: Bestick

S

• Sko/sku: ska/skulle
• Slarva: trasa (substantiv)
• Snottren: hjortron
• Söjn/söjna: så här
• Sönn/Sönna: så där

V

• Waal: blir. Uttalas med tjockt L och tjock V. Exempel: I waal så trojt bårte häjna. (Jag blir så trött på det här.)
• Vosch: var/vart
• Vä: vi, med
• Vöre: hur. Exempel: Vöre jär'e vä dä? (Hur är det med dig?)

Å

• Åssit: ingenting

Externa länkar

• Kortkurs i Pitemål [1]
• Lyssna på Pitemål [2]