Mosebacke Monarki
Från Rilpedia
Mosebacke Monarki (eller Radio Mosebacke) var ett radioprogram som började sändas av Sveriges Radio den 6 oktober 1958. Det var radions motsvarighet till Grönköping.
Upphovsmän var Hans Alfredson och Tage Danielsson och bland de övriga medverkande märktes Hans Furuhagen, Carl-Uno Sjöblom, Moltas Erikson, Olle Pahlin och Helmer Bryd (pseudonym för Gunnar Svensson) and His Eminent Five Quartet, antagligen den enda kvartett som bestått av fem personer.
Arbetsnamnet var från början Konungariket Karlaplan, men efter en flytt till Södra Teatern fick projektet sitt namn. Inspirerade av den brittiska filmen Passport to Pimlico (Biljett till Burgund) utropade man kvarteren kring Mosebacke (Stockholms Södermalm) till ett eget land; ett Sverige i miniatyr.
I de första utsändningarna medverkade Stig Grybe, Ulla-Carin Rydén och Birgitta Andersson m fl i sketcher, inspelade med publik. Så småningom gjordes programmen mer satiriska som parodier på radions samhälls- och debattprogram: Nyheter och bullentiner från Mosebacke Monarki. Innehållet kunde då skrivas fort och rykande aktuellt, eller talas in direkt i en bandspelare, i Svenska Ords skrivstuga i Vita Bergen.
Utsändningarna från Radio Mosebacke pågick i flera omgångar fram till 1983. Programmen bestod, förutom de skämtsamma sketcherna, av satiriska inslag kring samhälle och politik, där förhållanden i grannlandet Sverige direkt eller indirekt kommenterades. I upplagan från 1979 skojades det exempelvis friskt med den då stundande folkomröstningen om kärnkraftens vara eller icke vara.
I Mosebacke Monarkis skruvade värld fanns bland annat ingenjör Sven Gardin, konstnären Salvador Dahlberg, regissören och skådespelaren Nisse Pärlemo, pastor Astor Flanell, boxaren Melvin "Bobo" Slacke, rektorn, lektor Hektor Sector, assessor Hasse Assarsson, nyhetsuppläsaren Manne Drevert, bankdirektör Englund - direktör i Bank of Englund, författaren Doris Lundin, sjuksköterskan Rigmor Mortis och statsminister Linnea Grind. Mosebacke Monarki var inte en alldeles vanlig monarki, utan en republikansk monarki, vilket innebar att man valde kung. Den enda monark som någonsin valdes var kung Sune. Kung Sune är den förre verkmästaren vid AB Plastsaker och son, Sune Johansson, och hans valspråk blev "Går det, så går det".
Invånarna i Mosebacke Monarki kallades för mosebasker, en ordlek på monegasker, invånarna i Monaco.
Jazzorkestern Eminent Five Quartet bestod av Helmer Bryd (Gunnar Svensson) på piano och sång, Ove "Gulan" Sector (Herbert Welander) på trumpet och sång vilken senare ersattes av (Leppe Sundevall) på trumpet, "Öset" Luhring (Sten Carlberg) på gitarr och banjo, Lothar B. Jönsson (Folke Erbo) på trummor och sång, Victor "Vitan" Sector (Folke Eng) på bas och sång, samt Melvin "Bobo" Slacke (Moltas Erikson) på sång. Stundtals framträdde också författaren Doris Lundin (Lena Hansson) som vokalist. De uppträdde i regel på Hilmers Konditori, där man för övrigt gjorde konjak genom att kondensera luften i kaféet. En av de mest uppmärksammade sångerna som framfördes av orkestern var den satiriska Norgevisan.
Runt 1967 hade Mosebacke Monarki även blivit ett TV-program (Mosevisionen) som sändes på fredagar. Då var också Thord Carlsson med. Mosebacke-gänget sände också TV-programmet Mosebackes nyårsvaka 1970.
Den kakofoniska signaturmelodin, som också var Mosebacke Monarkis nationalhymn, bestod av tre skilda sånger som framfördes parallellt: Fädernesland (med solosång av Richard Ringmar), Hej så lyckliga vi äro samt Hell dig.
