Majken Johansson
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Majken Johansson, född 7 augusti 1930 i Malmö, död 11 december 1993, var en svensk frälsningssoldat, översättare och diktare.
Johansson växte upp i fosterhem. Hon var en av medlemmarna i den så kallade Lundagruppen under 1950-talet och anslöt sig till frälsningsarmén 1958 efter att tidigare ha varit en uttalad ateist. Johansson erhöll De Nios pris 1970, Deverthska kulturstiftelsens Forsethpris 1972 och Sydsvenska Dagbladets kulturpris 1975. Karin Hartman skrev 2002 en bok, "Bottenglädjen" om livskamraten Majken Johansson. Boken tar upp Majken Johanssons alkoholism och sorgen efter "S.", en kvinna som Majken Johansson hade en kärleksrelation med under ett år innan S. dog.[1],[2]
Innehåll |
Bibliografi
- Märkbok (1941)
- Buskteater (1952)
- I grund och botten (1956)
- Andens undanflykt (1958)
- Liksom överlämnad (1965)
- Omtal (1969)
- Det sällsamma bekymret (1970)
- Från Magdala (1972)
- Söndagstankar (1978)
- Låt den fjärde gå fri 1988
- Djup ropar till djup (1989)
- Diktsamlingarna från åren 1952 - 1969 samt 1989 här ovan gavs ut i en samlingsvolym år 2002 utgiven på Albert Bonniers förlag.
Bok om Majken Johansson:
- Bottenglädjen av Karin Hartman (Albert Bonniers Förlag, 2002)
Priser och utmärkelser
Externa länkar
Referenser
- ↑ Seppänen, Manu (18 april 2002). ”Sökandet efter den sanna bilden av Majken Johansson”. Göteborgs-Posten.
- ↑ Rogeman, Anneli (23 mars 2002). ”Lesbisk, alkoholiserad – och älskad poet”. Svenska Dagbladet.
