Från Rilpedia

Laurentius Nicolai Norvegus, Kloster-Lasse, eller Lars Nilsson som han ursprungligen hette, född 1538 i Tönsberg i Norge, död 1622 i Vilna. Han verkade för katolicismen i Stockholm på uppdrag av jesuitorden och blev 1576 utsedd av Johan III att leda det nya prästseminariet på Riddarholmen, varefter han under fyra år kunde såväl predika som föreläsa och leda en skola för 300 personer.

Redan under sin uppväxt kände han sig som katolik eftersom den lokala präster var katolik, men trots reformationen av Danmark-Norge tillåtits att fortsätta verka. Under sina teologiska studier övergick han även officiellt till katolicismen och blev jesuit.

Johan III förde förhandlingar med Rom om att återföra Sverige till katolicismen, med vissa protestantiska bruk behållna, bl.a. gifta präster. Hans inställning kallas förmedlingsteologi och han kan sägas vara en föregångare till vissa ekumeniska inriktningar under modern tid. I början var förhållande mellan kungen och Laurentius mycket gott, men Rom ansåg att deras utsände var för eftergiven i förhandlingarna med den svenske kungen. När fler jesuiter anlände till Sverige fick en slipad diplomat, legaten Antonio Possevino ledningen för den svenska missionen, vilket gjorde att Laurentius tvingades bli radikalare och förhållandet med kungen därmed blev sämre. Vidare hade det svenskkyrkliga prästerskapet fått reda på att en katolsk präst och jesuit verkade i Sverige och med lutheranska ärkebiskopen i spetsen inleddes en kampanj mot ”papisten Laurentius i klostret".

Det var emellertid först när legaten från Rom återkom och det visade sig att kungens ekumeniska planer bemöttes kallsinnigt av påven, som Laurentius och de övriga jesuiterna förvisades 1588. Resen av livet brann Norvegus för missionen i Skandinavien till följd av konflikten med Possevino dröjde innan han åter fick officiella uppgifter av kyrkan inom detta område. Trots att kung Sigismund bad att få med sig Laurentius till Sverige för att leda diskussionerna med det lutherska prästerskapet tillät inte kyrkan att han skickades dit, utan Sigismund fick nöja sig med andra jesuiter.

1600 blev han emellertid utsedd som katolska kyrkans expert på skandinavisk mission: gjorde två missionsresor till Danmark och undervisade vid jesuitiska prästutbildningar för skandinaver i Baltikum. I Riga mötte han som gammal man Gustav II Adolf som intagit staden; han blev igenkänd och de munhögs, varefter han fick fri lejd tillsammans med övriga jesuiter till Vilna, där han avled följande år 1622.

Under sin tid i Stockholm bidrog Laurentius till att Johan III liturgireformen kunde genomföras, han utbildade ett stort antal personer och lyckades locka flera svenska unga män att konvertera. Under pestens härjningar i Stockholm stannade han kvar i Stockholm fast han var medbjuden till Drottningholm dit hovet evakurerades och hjälpte istället de sjuka.

Källor

Westerlund, Harriet: "Klosterlasses mission i Sverige" i Signum 2002:3