Från Rilpedia

Johan Sjöberg, född 17 november 1816 i Visby, död 27 december 1897 i Stockholm, ämbetsman och politiker.

Sjöberg blev student i Uppsala 1834 samt undergick kansliexamen 1836 och hovrättsexamen 1838. Han blev vice häradshövding 1847, landssekreterare i Uppsala län 1851 och var 1863–1886 kommerseråd. 1859 utsågs han till ledamot av författningskommissionen. 1866–80 var han ledamot av Stockholms stadsfullmäktige. Under riksdagen 1862–63 var Sjöberg av konungen förordnad sekreterare i bondeståndet, och 1865–1866 beklädde han samma befattning på grund av bondeståndets eget val. Med denna goda förskola för parlamentarisk verksamhet var Sjöberg från 1866 till majriksdagen 1887 ledamot av andra kammaren för Stockholms stad.

Som god talare samt skicklig och fyndig debattör, gjorde Sjöberg sig så gällande, att, trots att han tillhörde den s. k. centerns mest framträdande män, belönade det maktägande lantmannapartiet honom med åtskilliga förtroendeuppdrag. Så var han 1867–1876 och 1880–1887 kanslideputerad samt 1869, 1876–1878, 1881–1883 och majriksdagen 1887 ledamot av konstitutionsutskottet (vid alla riksdagar utom den sistnämnde också dess vice ordförande). 1885–87 var han också ledamot av talmanskonferensen. I allmänhet intagande en moderatkonservativ politisk hållning, anslöt Sjöberg sig vid tullstridens utbrott till frihandlarna. 1888–1897 var han kommitterad till tryckfrihetens vård.