Jahn Otto Johansen

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Jahn Otto Johansen

Jahn Otto Johansen född 3 maj 1934 i Porsgrunn, är en norsk journalist och författare.

Johansen studerade geografi och etnografi vid universitetet i Oslo.

Hans journalistiska karriär startade med jobb som frilansjournalist vid Porsgrunns Dagblad 1949. Han påbörjade en lång karriär som utrikeskorrespondent 1956, nu för Morgenposten. Han har också varit med i Credos redaktion och Epoke och varit redaktör för Universitas.

Han var chefredaktör för Dagbladet mellan åren 1977 och 1984.

Han började å jobba som utrikesmedarbetare för NRK 1966. Han var Moskvakorrespondent 1975 till 1977, Washingtonkorrespondent 1985-1990, derefter utrikesredaktör vid teve fram till att han övertog som Berlinkorrespondent mellan 1995 och 2000.

Han blev utnämnd till Fritt Ord-professor vid Institutt for medier og kommunikasjon vid Universitetet i Oslo 2003.

Johansen debuterade 1960 med häftet Gomulkas Polen. Han har skrivit ett sextiotal böcker om Mellanöstern, judisk kultur, antisemitism, USA, Kina, Finland, Sovjetunionen/Ryssland, Central- och Öst-Europa, om norska och internationella konstnärer och debattböcker om media.

De av hans böcker som är fiktion präglas tidvis av en reportagestil som har fått enskilda kritiker att uppleva dem som självbiografiska berättelser från hans korrespondentkarriär. Boken Min jødiske krig (1983) ledde till en mediadebatt då VGs Tim Greve kritiserade Johansen för att ha översatt 36 sidor av den amerikanska författaren Lucy C. Dawidovicz bok om kriget och judarna, utan att ha uppgivit källa.

Då Dagbladet 1991 offentliggjorde en undersökning över vem norrmännen hade mest tillit till, hamnade Johansen på toppen.

Jahn Otto Johansen har genom sin epoklånge exponering i norska medier utvecklat ett antal olika roller: Som den kunskapsrika, neutrala kommenterande nyhetsjournalisten i TV och radio, som personlig engagerad, medkännande jag-person i sina böcker, och till sist som den frodiga världsvana mannen i porträttintervjuer i tidningar och veckotidningar.

Bibliografi (utgivet på svenska)

  • Rumäniens väg 1965
  • Östeuropa i omvandling 1968
  • Tjeckoslovakiens ödestimma 1968
  • Vad vill Sovjet? 1970
  • Zigenarnas holocaust 1990
  • Folket som ingen vill ha 1997

Priser och utmärkelser

Personliga verktyg
På andra språk