Från Rilpedia

Hycklingeorgeln är en piporgel, byggd av Pehr Schiörlin 1810 som ursprungligen stått i Hycklinge kyrka i Östergötland. Numera finns den på Statens historiska museum i Stockholm.

• 1947 Nordiska museet överlåter till Historiska museet den piporgel, byggd av Pehr Schiörlin 1810, man fått från Hycklinge kyrka i Östergötland.
• 1954 sätts hycklingeorgeln upp i museets barocksal av orgelbyggare Theodor Frobenius & Co, Lyngby, Danmark. I samband härmed förvärvas de ursprungliga fasadpiporna från Hycklinge och orgeln förses med en provisorisk fasad. Orgeln är mekanisk och har svarta undertangenter. Nästan alla fasadpipor är ljudande.
• 1963 renoveras orgeln av Magnus Fries, Sparreholm.
• 1974: Originalfasaden sätts upp av Robert Gustavsson, Härnösand. (I Hycklinge kyrka skapas en kopia av originalet.)
• 1979: Temperering i schiörlintemperatur av Mads Kjersgaard, Uppsala. I samband härmed höjs lufttrycket från 58 mm till den sannolikt ursprungliga om ca 74 mm. En 1974 insatt stötfångarbälg avlägsnas.

Ursprunglig & nuvarande disposition:

Manual C-f³	Pedal C-a°
Gedact 8'	bihängd
Principal 8', D (fasad)
Gamba 4, B'
Oppenfluit 8', D
Qwin[ta]dena 8'
Principal 4', B/D (fasad)
Gedact fluit 4'
Qwinta 3' (eg. 2 2/3')
Octafwa 2'
Mextura III Cor
Trumpet 8', B/D
Woxhumana 8', D

Litteratur & källor

• Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964) - Hycklingeorgeln, sid. 264
• Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), sid. 17, ISBN 91-7118-499-6
• Hans Hellsten: Instrumentens drottning - Orgelns historia och teknik, Natur & Kultur, Germans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9