Från Rilpedia

Hildur Kristina Nygren, född 22 mars 1896 i Gävle, död 24 april 1962 i Lidingö, svensk socialdemokratisk politiker .

Hildur Nygren genomgick folkskollärarseminariet i Kalmar och återvände efter examen till sin hemstad Gävle, där hon verkade som folkskollärarinna och var distriksöverlärare 1941-47. Hon var även ordförande i Sveriges folkskollärarinneförbund 1941-47. Åren 1941-52 representerade hon socialdemokraterna i riksdagen. I en av sina första insatser arbetade hon för att tvångssteriliseringar skulle kunna tillämpas även på "asociala" individer.

”Det är en mycket allmän uppfattning bland dem som syssla med sociala arbetsuppgifter i detta land att sådana individer i alltför hög grad betunga den allmänna budgeten till ofrånkomlig skada för det mervärdiga folkmaterialet”^[1]

År 1947 tillträdde hon ett vikariat för Josef Weijne som undervisningsråd i Skolöverstyrelsen, från 1951 ordinarie och från 1954 även ställföreträdare för generaldirektören. Efter Weijnes död efterträdde Nygren honom även som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.

Nygrens tid som statsråd blev emellertid kort, eftersom hon redan på hösten samma år fick träda tillbaka i samband med bildandet av koalitionsregeringen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet. I Tage Erlanders dagböcker skildrar den forne statsministern Nygren i inte alltför positiva ordalag, och det finns tecken på att Erlander såg chansen att bli av med Nygren genom den nya koalitionen. Nygren själv lär, enligt Erlanders dagböcker, ha uttryckt önskan att ta vilken ministerpost som helst bara hon fick stanna kvar i regeringen ^[2]. Hildur Nygren ligger begravd på Gamla kyrkogården i Gävle, Gävleborgs län.

Referenser

1. ↑ C G Holm: Socialdemokratiska kvinnor gick i bräschen för steriliseringslagarna, Contra 4/2004
2. ↑ Tage Erlander: Dagböcker 1950-51

Företrädare: Josef Weijne

Sveriges ecklesiastikminister 1951

Efterträdare: Ivar Persson i Skabersjö