Från Rilpedia

Hermann von Wissmann, född 4 september 1853 i Frankfurt an der Oder, död 15 juni 1905 i Weissenbach vid Liezen, tysk Afrikaresande.

Han blev 1874 löjtnant i ett mecklenburgskt infanteriregemente. På uppdrag av Tyska afrikanska sällskapet företog han och Paul Pogge 1880 en expedition från Loanda, i Sydafrika, till Njangve (övre Kongo). W. fortsatte därifrån mot östkusten, som han nådde vid Saadani. 14 november 1883 övertog han ledningen av en av Leopold II till södra Kongo-området utsänd expedition, vilken från Malansje i Angola framträngde till Luluaströmmen, som W. sedan skulle följa till Kassai och Kongo. Man tog sig fram med båtar, ett stort följe infödingar samt några européer (Ludwig Wolf, Kurt von François, bröderna F. och H. Müller m. fl.). 28 maj 1885 bröt W. upp från Luluaburg vid Lulua och nådde Kongo 9 juli. På denna resa fastställdes Kassais lopp, Sankuru, dittills ansedd som självständig biflod till Kongo, som dess biflod och Kassais mynning.

1886 företog W. i Kongostatens tjänst en ny expedition till landets södra del. Han bröt upp från Stanley pool, undersökte tillsammans med Wolf Kassai högre upp än förra gången, tågade österut för att undersöka Tschuapas och Lomamis källområde, men tvingades på grund av den täta urskogen att ta en östlig riktning mot Njangve. Där råkade han i stor fara för araberna och måste söka kusten över Tanganjika, Njassa, Schire och Sambesi. Denna resa skildrade W. i Meine zweite durchquerung Äquatorial-Afrikas von Congo zum Zambesi während der jahre 1886 und 1887 (1891). 1889 utnämndes han till kommissarie i Tyska Östafrika och för att bekämpa ett arabuppror begav han sig i mars med ett 60-tal följeslagare till Afrika, värvade trupper bland infödingarna, angrep arabernas ställningar, intog raskt deras huvudorter och förföljde upprorets ledare, Busjiri, till det viktiga Mpapua (Mpwapwa), som han besatte. Därigenom höll han vägen öppen för Henry Stanley och Emin Pascha på deras tåg till kusten. Busjiri tillfångatogs och avrättades, varefter hövdingarna i landets norra del efter hand underkastade sig tyskarna, vilka därpå började pacificera södra delen. Efter några månaders vistelse i hemlandet, varunder han adlades och utnämndes till major, återvände W. i december 1890 till Afrika, men avgick april 1891 från posten som kommissarie. Efter akllehanda uppdrag i Östafrika, bl. a. transporten av en ångare till Njassa, blev W. 1895 guvernör i Tyska Östafrika. 1896 drog han sig tillbaka.

1899 flyttade familjen (hustru Hedwig tre döttrar och en son) till sitt gods Langpolten i Weißenbach vid Liezen, Steiermark, Österrike. Hermann von Wissman dog under i en jaktolycka inte långt från sitt gods, skjuten av sitt eget gevär. Troligen, men ej bevisat självmord. Hermann von Wissmann led utav framskriden malaria. I Weißenbach vid Liezen på Wissmann godset, som fortfarande är familjeägt, finns ett privatmuseeum med intressanta exponat och bilder från Wissmanns upptäckningresor.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Hermann von Wissmann
  Bilder & media
• Wissman.org

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).