Från Rilpedia

Hans Kalm, född 21 april 1889 i Viljandi, död 1 februari 1981 i Jyväskylä, var en estnisk-finsk läkare och militär.

Kalm var lärare vid en lantbruksskola i Estland innan han deltog i första världskriget i den ryska armén och erhöll en officersutbildning. Under första världskriget befordades han till stabskapten i ryska armen.

Efter ryska revolutionen förde Kalm befälet över en bataljon i Finland på de vitas sida under finska inbördeskriget, och följande år över ett regemente under estniska frihetskriget. Under finska inbördeskriget gjorde Kalms bataljon sig skyldig av några ovanligtvisa grova krigsbrott. Från krigets början använde Kalm terror som en psykologisk taktik och till exempel i Vehkajärvi dödade hans män 50 röda fångar. I Harmoinen dödade Kalms bataljon 11 patienter och två kvinnliga sanitärer av ett krigssjukhus som troligen arbetade under Röda Korsets märke.^[1] I Lahtis krigsfångeläger dödades mer än 170 flickor och unga kvinnor som kämpat på den röda sidan när Kalms bataljon var ansvarigt för bevakningen av lägret. De yngsta avrättade var 14-åriga.^[2] Antalet dödade röda fången i Lahtis lägret var 500 under de veckor när Kalms män svarade för bevakning.^[3]

Efter kriget utbildade Kalm sig till läkare i USA under 1920- och 1930-talen. F.o.m 1934 bodde han i Finland där han höll ett homeopatiskt sanatorium. År 1935 fick han finskt medborgarskap. När fortsättningskriget började 1941 blev Kalm, uppenbarligen frivilligt, åter militär och verkade som chef av Krigsfångelager 2 i Naarajärvi. Lägret hade de högsta avtalet döda fångar av finska krigsfångeläger^[4]. Kalm förlorade sin position följande år och befälldes till Tyskland för att utbilda sig i tyska metoder av sanitäts- och matförsörjninsverket. Efter sitt återresa från Tyskland i 1943 blev Kalm civil igen och vistades i Sippola där han hade ett sanatorium. År 1944 lämnade Kalm Finland eftersom han misstänktes om krigsbrott i Naarajärviläger. Kalm lämnade till och med Sverige i 1946 och reste till USA, dess medborgarskap han haft sedan 1930.^[5]

Kalm återvände från USA i 1957 och började läkarpraktiken i Raumo. Han förlorade sina läkarrättigheter i 1969 efter två av hans diabetiska patienter dött. Det också uppmärktes att hans medicinsk utbildning hade några brist. Högsta förvaltningsdomstolen upprätthöll beslutet i 1974. Sina sista år levde Kalm i Jyväskylä hos sin son.^[6]

Bibliografi

• Kalmin pataljoona Suomen vapaussodassa (1919)
• Pohjan poikain rekti (1921)

Referencer

1. ↑ Ylikangas, H. Tie Tampereelle. WSOY 1996. ISBN951-0-18897-2. ss. 56-62.
2. ↑ Keväällä 1918 Lahdessa ammuttiin jopa nuoria tyttöjä. Helsingin sanomat 20.5.2007. Rekviverat 08-12-03.
3. ↑ Pääkirjoitus. Skepsis. Rekviverat 08-12-03.
4. ↑ Naarajärven sotavankien järjestelyleiri n:o 2 Pieksämäki-seura ry. Rekviverat 08-12-03.
5. ↑ Forsius, A. Hans Kalm (1889–1981) – virolaissuomalainen sotilas ja vaihtoehtolääkäri. Rekviverat 08-12-03.
6. ↑ Forsius, A. Hans Kalm (1889–1981) – virolaissuomalainen sotilas ja vaihtoehtolääkäri. Rekviverat 08-12-03. }