Gustav Cassel
Från Rilpedia
Carl Gustav Cassel, född 1866, död 1945, var en svensk nationalekonom, som var professor i nationalekonomi och finansvetenskap i Stockholm 1904-1933. Han var far till sönerna Arne Cassel och Leif Cassel samt döttrarna Inga (gift med Bengt Åkerblom) och Margit (riksdagsledamot).
Cassel blev fil.dr. i matematik i Uppsala 1895. Han var enligt Joseph Schumpeter ”the most influential international leader of our profession in the 1920’s”. Bland Cassels lärjungar, som delvis kom att opponera sig mot honom, märks Gösta Bagge, Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin.
Nationernas Förbund uppdrog åt Cassel att skriva utlåtanden om världens penningproblem inför den internationella finanskonferensen i Bryssel 1920 och för Nationernas Förbunds finanskommitté 1921. Han inbjöds att föreläsa vid universitet världen över och att samtala med regeringschefer, riksbankschefer och finansmän. Han skrev omkring 1 500 artiklar i Svenska Dagbladet, framförallt ledare.
Cassel ansåg att en ren pappersvaluta vore teoretiskt tänkbar, ty ett lands penningenhet får sitt värde genom att begränsa mängden betalningsmedel i motsvarighet till produktion med mera, men han förordade återgång till ett internationellt guldmyntfotsystem för att övervinna oredan i världsekonomin i början av 1920-talet. Länderna borde därvid välja nya guldpariteter, ty valutornas köpkraft hade genomgripande ändrats under kriget. Att valutornas köpkraft bestämmer dess relativa värde hade han formulerat i köpkraftsparitetsteorin, presenterad 1918 (förebådad av David Ricardo).
Cassel var ledande motståndare till det stora tyska krigsskadeståndet efter första världskriget. Han visade omöjligheten att både utkräva skadestånd och begränsa inflödet av tyska exportvaror och förutspådde kommande ekonomisk och politisk kris i den tyska republiken.
Tack vare sin matematiska skolning kom Cassel att förnya den nationalekonomiska vetenskapen, även om han ofta byggde vidare på andras rön. Han var en lysande pedagog, forskare, opinionsbildare och folkupplysare, men från 1930-talet kom andra nationalekonomiska teorier att dominera och Cassel ansågs länge vetenskapligt gammalmodig. Han bröt dock ny mark i sin analys av ekonomisk tillväxt som långt senare blev ett vitalt forskningsområde. Han kom att förebåda 1970-talets liberala ekonomi förespråkad av bland andra Ludwig von Mises, Friedrich von Hayek och Milton Friedman.
Cassel invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1914.
Gustav Cassels grav återfinns på Ljungarums kyrkogård.
Källa
- Svante Nycander (2005), Från värdeteori till välfärdsteori. SNS, Kristianstad.