Faisal I av Irak
Från Rilpedia
Faisal I av Irak (arabiska: فيصل بن حسين), född 20 maj 1883 i Ta’if i nuvarande Saudiarabien, död 8 september 1933 i Bern, Schweiz, var Iraks förste kung 1921-1933.
Faisal tillhörde den hashimitiska ätten och var son till kungen av Hijaz Hussein ibn Ali i Mekka.
1913 valdes han som representant för staden Jiddah för det ottomanska parlamentet. Under första världskriget samarbetade han med de allierade under deras belägring av Transjordanien och intagandet av Damaskus. Han ledde den arabiska delegationen under fredskonferensen i Versailles 1919, där han fick stöd och vägledning av den inflytelserika Gertrude Bell.
Den 3 januari undertecknade han och Chaim Weizmann den s.k. Faisal-Weissman-överenskommelsen, ett fördrag mellan araber och hebréer, där Faisal accepterade Balfourdeklarationen, som grundades på att britterna gick med på arabernas självständighet: ett löfte som dock inte hölls.
1920 blev han kung av Syrien, men han utvisades från Syrien av fransmännen och tog sin tillflykt till Storbritannien. Britterna beslöt sig för att skapa en monarki i Irak, och Faisal gick med på detta, och utropades till kung i augusti 1921.
Han drabbades av en hjärtattack under ett besök i Schweiz 1933 och efterträddes av sonen Ghazi av Irak.
