Elsa Triolet

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Elsa Triolet född 12 september (24 september enligt den julianska kalendern) 1896, död 16 juni 1970, fransk-rysk författare, gift med Louis Aragon, syster till Lilja Brik.

Elsa Triolet föddes i Moskva som yngsta dottern i den judiska familjen Kagan. Föräldrarna var båda akademiker och såg till att båda döttrarna fick en mycket god utbildning. Elsa studerade bl a arkitektur i Moskva.

1914 lärde den konst- och litteraturintresserade Elsa känna den unge futuristpoeten Vladimir Majakovskij. En tid senare presenterade hon honom för sin syster Lilja och hennes man Osip Brik. Majakovskij och Lilja förälskade sig i varandra och kom, tillsammans med Osip, att leva i ett mycket okonventionellt förhållande under några år.

Elsa och hennes mor flydde det bolsjevikiska Ryssland 1918 och bosatte sig så småningom i London, där Elsas morbror bodde. 1919 gifte sig Elsa i Paris med André Triolet, en fransk kavalleriofficer som hon lärt känna i Petrograd och flyttade med honom till Tahiti. Ett år senare återvände de till Paris och separerade efter en tid.

1925 publicerades hennes första bok, baserad på brevväxlingen mellan henne och Viktor Šklovskij under vistelsen på Tahiti. Hon kom senare att publicera ett tjugotal romaner och tilldelades som första kvinna Goncourtpriset för romanen "Le premier accroc coûte 200 Francs". Hon var också den första som översatte Majakovskijs dikter till franska.

1928 mötte Elsa dadaisten Louis Aragon, som hon senare gifte om sig med och levde med till sin död 1970.

Verk på svenska

  • Triolet, Elsa Första revan kostar 200 francs [översatt av Eva Alexandersson] (Bonnier, 1946).
  • Triolet, Elsa - Majakovskij, Vladimir Kära farbror Volodja: brev 1915-1917 [utgivna, redigerade och översatta av Bengt Jangfeldt] (AWE/Geber, 1988).

Priser och utmärkelser

Referenser

  • Jangfeldt, Bengt Med livet som insats: Majakovskij och hans krets (Wahlström & Widstrand, 2007).
Personliga verktyg