Från Rilpedia

Elin i Staxäng, död 1671, var ett offer för de svenska häxprocesserna under Det stora oväsendet 1668-76 tillsammans med sin man Iver Rearsson.

Elin Andersdotter i Staxäng i Stångenäs utpekades av Peder Henriksson i Lysekil, som anklagade för att ha sänkt hans jakt utanför Marstrand år 1663. Det hade länge gått ryckte om att hon kunde trolla.

Elin ställdes inför rätta och nekade. Nnär hon misslyckades att svära sig fri med elva karaktärsvittnen, dömdes hon att undergå vattenprovet, där hon "flöt och simmade på vattnet som en fågel". Hon anklagades nu för att ha förstört en grannes mjöl, hjälpt en kvinna att bli kvitt sin fästman och blåsa en tulltjänsteman av hästen. Då hon fortsatte att neka underkastades hon tortyr. Hon verkar ha uppfattat sig som dömd på förhand; hon var gravid, och bad att få föda sitt barn innan hon avrättades för "att det ej med henne uppbrännas måtte", och detta innan hon hade blivit dömd.

Hon bands med händerna bakom ryggen och hissades upp i taket; hängande förmanades hon av prästerna att bekänna, men vägrade, och sade skämtsamt till bödeln att hissa ned henne, "så ville hon ge honom en kyss".

Man återförde henne då till häktet. Nio månader senare återupptogs förhandlingarna, och nu anklagades även hennes man Iver för trolldom och kallades till rätten. Vid detta förhör erkände Elin; hon hade fått en äppelbit av Ingri Glasmästers som hon ätit i Djävulens namn under tre torsdagskvällar, varpå Djävulen dykt upp och skrivit in henne namn i sin bok med blodet från hennes vänstra lillfinger. Sedan dess hade tillsammans med sin man ridit på ett brödträ till Satan; hon erkände sig skyldig till anklagelserna, och även till att ha fått tre barn med Satan.

Då hennes man Iver förhördes, erkände han allt hans fru hade sagt efter att ha hotats med tortyr. Tillsammans angav sedan han och Elin tolv personer. En av dem var Elis släkting Karin Joens. För "sådan största synd och vederstygglighet efter Guds och världslig lag" dömdes både Elin och Iver att halshuggas och brännas.

Karin konfronterades med Elin och sade: "Gud nåde dig, så du ljuger på mig"; Karin erkände inget, men frågade rätten vad de ville att hon skulle säga "så de kunde vara nöjda". Det är inte känt hur rättegången mot Karin slutade.

Sommaren 1671 meddelade häxkommissionen att Elin och Ivers tillstånd i fängelset var så dåligt att man måste "Skynda med dem till exekutionen." På avrättningsplatsen tog de båda tillbaka sina bekännelser innan de avrättades. Iver förklarade att man hade tvingat ur honom hans bekännelse, Elin sade att hon ångrade att hon ljugit och pekat ut andra, och frågade prästerna "om hon därför kunde bliva salig".

Se även

• Kapten Elin
• Malin Ruths

Källa

• Alf Åberg, "Häxorna".
• http://www.morlanda.se/dom/grip.htm