Elias Brenner
Från Rilpedia
Elias Brenner, född 18 april 1647 i Storkyro prästgård i Österbotten, Finland, död 16 januari 1717 i Stockholm, konstnär, numismatiker, fornforskare. Föräldrar var kyrkoherden Isaacus Henrici Brennerus och Susanna Werenberg.
Den första skolgången genomgick han i Nykarleby och Björneborg. I Uppsala, där Brenner 1663 vid sexton års ålder inskrevs till student, väckte hans arkeologiska insikter och stora skicklighet i teckning uppmärksamhet, så att han anställdes som ritare vid det då nyligen inrättade Antikvitetskollegium. Sedan han gjort flera resor i Sverige för att avteckna fornlämningar och minnesmärken, var en av tre som upptäckte Sparlösastenen år 1669, tog han avsked från ritarebeställningen 1672 och ägnade sig åt sin konst som miniatyrmålare. Härutinnan ådagalade han den talang, att han utnämndes till miniatyrmålare vid hovet. Samtidigt sysselsatte han sig med heraldik och myntkunskap. Av de vapensköldar, som pryder riddarhussalen, är omkring femhundra av Brenners hand. Efter fleråriga studier och forskningar hade han omsider kommit därhän, att han 1691 kunde utgiva sitt stora numismatiska verk: Thesaurus Nummorum Sueco-Gothicorum, vilket mottogs med det bifall, även i utlandet, att det ansågs lämpligt till kunglig present åt främmande monarker.
1693 utnämnd till assessor i Antikvitetskollegium, förordnades Brenner att tillsammans med N. Keder uppge förslag till skådepenningar över Karl XII:s hjältebedrifter och att med Elias Palmskiöld ombesörja graveringen av planscherna till Erik Dahlberghs bekanta Suecia antiqua et hodierna. - 1712 upphöjdes han i adlig värdighet.
Gift 1: 1676 med Ehrengerd Stamm; 2: 1680 med Sophia Elisabet Weber.
-
Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.