Ebbe Arvidsson

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Ebbe Arvidsson, svensk teolog och pedagog. Född i Malmö 23 maj 1914, död i Uppsala 7 december 2006. Son till järnvägstjänsteman Carl Arvidsson och Ester f. Persson.

Han prästvigdes i Västerås 1942 och var sedan stiftsadjunkt där med uppdrag att öka människors intresse för Bibeln. Han inspirerades bl.a. av den österrikiske teologen Pius Parschs folkliturgiska arbete på temat ”Bibel och liturgi” och av Bo Giertz paroll ”Liturgi och väckelse” och inledde ett omfattande vuxenpedagogiskt arbete inriktat på bibelstudium. Den av kyrkoherde David Berglund lanserade bibelstudiemetoden (den s.k. Västerås-metoden med signalorden "ljus,pil och frågetecken") fick genom Arvidsson brett genomslag inte bara i Västerås stift, utan över hela Svenska kyrkan och uppmärksammades också internationellt. År 1952 blev han generalsekreterare i Riksförbundet Kyrkans Ungdom (RKU) och ungdomssekreterare i Svenska kyrkans diakonistyrelse. Tillsammans med Tage Bentzer byggde han då upp det moderna ungdomsarbetet i Svenska kyrkan. Kyrkans kärnfrågor stod i centrum och han skrev ett stort antal populärt hållna bibelkommentarer. RKU:s verksamhet som en samorganisation mellan stiften konsoliderades och organiserades under hans ledning efter moderna principer. Som en följd av Arvidssons kursverksamhet växte Svenska kyrkans ungdomsledarinstitut i Sigtuna fram för utbildning av ungdomssekreterare. Han blev 1961 institutets förste rektor och 1966 rektor för Svenska Bibelsällskapets pedagogiska verksamhet. Sällskapet fick en omfattande och utåtriktad verksamhet i församlingarna runt om i landet. Åren 1967-81 tillhörde han styrlesen för stiftelsen Religionspedagogiska institutet, där han var ordförande 1974-81. RKU engagerade sig i penniginsamlingar för flyktingar från Ungern till Österrike och för ett barnhem i Grekland. Detta ledde till att Arvidsson valdes in i styrelsen för Svenska kyrkohjälpen

År 1963 slogs Svenska kyrkohjälpen samman med Lutherhjälpen och Arvidsson valdes in i Lutherhjälpens styrelse. När han 1970 blev direktor för Lutherska världsförbundets svenska sektion och Lutherhjälpen fick han ledningsansvaret för ett av de största biståndsorganen i landet. Det internationella arbetet profilerades multilateralt med Lutherska världsförbundet och Kyrkornas Världsråd som kanaler och budgeten ökades under hans tid från 38 till 60 milj. kronor. Begreppet "internationell diakoni" lyftes fram som verksamhetsinriktning. 1971-79 tillhörde han stiftelsen Radiohjälpens styrelse.

Arvidsson tillhörde styrelsen för Fjellstedtska skolan i Uppsala 1967-93, och var från 1982 dess ordförande. Han medverkade därvid till gymnasieskolans nedläggning och till att stiftelsen 1982 omorganiserades till teologiskt fortbildnings- och kursinstitut för präster. När han 1975-85 var ordförande i Svenska kyrkans ekonomi AB stod han i ledningen för uppförandet av Kyrkans hus i Uppsala och den samlokalisering av de centrala kyrkokanslierna som ägde rum där.

År 1979 återvände han till Svenska Bibelsällskapet och var fram till 1985 generalsekreterare och 1987-94 ordförande. Hans tjänst sammanföll med färdigställandet av 1981 års översättning av Nya testamentet och han blev samordnare för det omfattande och massmedialt mycket uppmärksammade utgivningsarbetet och den efterföljande receptionsanalysen. Han tog under denna tid initiativet till den s.k. bibelfonden som med royalty-intäkterna från den nya bibelsöversättningen skall finansiera framtida bibelöversätningsarbete i Sverige.

Arvidsson stod på förslag till biskop i Visby 1961, blev 1974 e.o. hovpredikant och 1988 teologie hedersdoktor i Lund. Genom sitt mångskiftande engagemang och breda ansvarstagande i ledande positioner var Arvidsson en ledande gestalt i svenskt kyrkoliv under 1900-talets senare del.


Bibliografi (urval)

Handbok i kyrkligt ungdomsarbete, 1952

Hur lever svensk ungdom? Ett studium av ungdomsvårdskommitténs betänkiande, 1953

Jesu sju "Jag är". Biubelstudier i Johannesevangeliet, 1953

Det handlade om oss. Tio samtal för 2000 år sedan, 1954

På apsotlarnas grund. Tio bibelstudier kring den apostoliska trosbekännelsen, 1955

Bönbok för ungdom (Tillsammans med Tage Bentzer), 1955

Ord och bild om tro och liv (tillsammans med Frithiof Dahlby), 1955

Ungdom vinner ungdom, 1955

Kyrkgångsbok. 1957, 28:e upplagan 1984

Bibliska huvudord. Tio bibelstudier, 1958

Symboler och föebilder. bibelstudier i Gamla och Nya testamentet, 1961

Enligt skrifterna, 1963

Kristen troslära (tillsammans med Tage Bentzer), 1963, 21:a upplagan 1978

Inför Bibeln (tillsammans med Gunnar Weman) 1963

Lekman tar ansvar, 1963

Församlingsliv - vardagsliv (tillsammans med Gunnar Weman) 1964

Till Tessaloniki. En studiebok till Frösta brevet till tessalonikerna, 1966

Gud i Bibeln, 1966

De sju breven. En studieb0ok om de sju sändebreven i Uppenbarelseboken, 1967

Kyrkan - vad hon är, 1968

Stilar och litteratur i Bibeln, 1969

Ond makt i Bibeln, 1969,

Brev till nutid. Studie i Uppenbarelsebokens sju sändebrev, 1970

Skriftens hemlighet, 1970

Slutet på historien, 1970

Vara viss om. Bibelläsningsplan, 1970

Världen och vi i Bibeln, 1971

Mena något annat. En studiebok om Jesu lioknelser, 1973

Gudstjänst, mni dagbok 1976

Död och uppståndelse, 1981

Förbundet i Bibeln. Avtalet mellan Gud och människan, 1984

Uppslagsbok till Bibeln, 1987

Anden i Bibeln. Gud i funktioni Skriften och vardagen, 1988

Svenskarna och Bibeln. om mottagandet och förståelsen av Bibelkommissionens översättning av Nya testamentet, 1988

Nicenska trosbekännelsen. Bibelförklaringar, 1991

Högmässan i Bibeln. Om Ordet i gudstjänsten och dramat mellan Gud och människan, 1991

Får jag tro... 1993

Personliga verktyg