Från Rilpedia

Baumoleffekten kallas det faktum att lönekostnaderna stiger trots att produktiviteten inte stiger i samma utsträckning. Teorin lanserades på 60-talet och är ett brott med den klassiska skolan som menar att löneutveckling och produktivitet hänger tätt ihop.

Begreppet myntades av nationalekonomen William Baumol.

Begreppet används ofta inom kultursektorn. Då med innebörden att konstnärlig produktion under moderniseringsprocessen blivit allt dyrare och därmed allt svårare att finansiera på den öppna marknaden. Den blir då följaktligen allt mer beroende av offentlig finansiering. Orsaken antas vara att kulturproduktion inte kan effektiviseras. Att uppföra en pjäs av Shakespeare eller musikstycke av Beethoven kräver samma arbetsinsats och samma kompetens nu som när de skrevs. Priset på denna arbetskraft har emellertid ökat konstant under de senaste seklen.

Läs mer: Restel, Pascal. Växande problem för finansiering av välfärdsstaten.