Babylon
Från Rilpedia
- Denna artikel rör den historiska staden. För det symboliska Babylon, se Babylon (symbol)
Babylon (egentligen "Guds port", akkadiska Babili(m), arabiska Babil) var huvudstad i Babylonien och låg vid floden Eufrat. Stadens ruiner ligger omkring elva mil söder om nuvarande Bagdad i Irak.
Babylons första storhetstid inleddes när kung Hammurabi erövrade de omgivande rikena i Mesopotamien på 1700-talet f.Kr. Staden blev då huvudstad för det gammal-babyloniska riket. Under 1500-talet f.Kr. plundrades staden av hettiterna, varefter kassiterna grep makten över staden. Det finns få arkeologiska fynd från denna tid eftersom en höjd grundvattennivå skadat stadens äldsta delar. Babylon var under neo-assyrisk tid omkring 900-600 f.Kr. tidvis säte för de assyriska vicekungarna över Babylonien.
Stadens andra storhetstid inleddes när kaldéen Nabopolassar drev ut assyrierna och skapade det neo-babyloniska riket i slutet av 600-talet f.Kr. Hans son Nebukadnessar II genomförde en stor ombyggnation av Babylon på 500-talet f.Kr. Från denna tid hör Babylons legendariska byggnadsverk. Babylons yttre murar inneslöt ett område på 850 ha, varav omkring 300 ha utgjorde innerstaden, vilken var uppdelad i två delar på ömse sidor av floden Eufrat. Staden erövrades 539 f.Kr. av perserna och sedan av Alexander den store år 331 f.Kr. Babylon var för en kort tid centrum för Alexanders rike tills hans död i staden år 323 f.Kr. Därefter förföll Babylon snabbt.
Efter den babyloniska fångenskapen av judarna blev Babylon i Bibeln en metafor för samhällets förfall som den babyloniska skökan i Nya Testamentet, vilket egentligen avser Rom.
Moderna utgrävningar av Babylon påbörjades 1899 av tyska arkeologer under ledning av Robert Koldewey. Glaserat tegel från Ishtarporten fördes till Berlin där den återuppbyggdes inuti Pergamonmuséet. Ruinerna tilldrog sig ett stort intresse av Iraks förra president Saddam Hussein som lät restaurera och uppföra egna byggnader på platsen. Sedan år 2003 är Babylon inneslutet i en amerikansk armébas.
