Från Rilpedia

Anthonis van Dyck eller (i England) Sir Anthony van Dyck (även Antoon van Dyck eller Dijck), född 22 mars 1599 i Antwerpen, död 9 december 1641 i London, flamländsk målare, engelsk hovmålare.

Van Dyck var i unga år Peter Paul Rubens främste lärjunge. 1615 började van Dyck att arbeta självständigt och han gjorde bl.a. ett antal målningar med motiv från Bibeln. Från den tiden kommer Susanna och gubbarna och Den helige Hieronymus (den senare tavlan på Nationalmuseum i Stockholm).

1620 reste han till London med förhoppningen att få kontakt med kung Jakob I, vilket dock misslyckades. Efter fyra månader återvände han till Flandern, men reste inom kort till Italien där han vistades i 6 år för att studera de stora italienska mästarna. Hans erfarenheter där kom att bli grunden för hans framgångar som porträttmålare. Han var 1627 tillbaka i Antwerpen och de närmaste åren åstadkom han en lång rad mästerverk.

Ryktet om hans kvaliteter nådde den engelske monarken Karl I, som kallade van Dyck till London. Hans framgång i England gick med rekordfart och redan efter en kort tid var han berömd. Han målade porträtt av kungen, drottningen, kungabarnen och en lång rad hovfunktionärer, såsom dvärgen och gycklaren Jeffrey Hudson och till och med hans egen mätress Margaret Lemon.[1]

I juli 1632 adlades van Dyck och året därpå utnämndes han till kunglig hovmålare och han tilldelades en riklig pension och gifte sig med dottern till Lord Ruthven. Under den senare delen av sitt liv gjorde han huvudsakligen slutjusteringar av porträtt, som hade målats av hans elever efter hans direktiv.

Van Dyck fick stort inflytande på engelskt porträttmåleri och vissa konsthistoriker anser att han var skaparen av den engelska målarskolan. Han var känd för att gärna måla personer med kort spetsigt skägg, som efter honom har kallats vandyke.

Sir Anthony van Dyck är begravd i St Pauls-katedralen i London.

Källor

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Anthonis van Dyck
  Bilder & media