Ankarjärn
Från Rilpedia
Ankarjärn är en anordning i en byggnad som håller ihop olika delar genom ett inlagt järn. På så sätt förankras trä- och järnbalkar i ett angränsande murverk genom att på balkarna fästa ankarjärn.
Metallstången förankras i fasaden med hjälp av ett ankarslut. På medeltida byggnader lämnades ankarslutarna ofta synliga på fasaden och fick olika konstnärliga utföranden. Ankarnas form ger en antydan om byggnadens ålder, då de under olika epoker har haft olika utföranden.
Takstolar, konsoler, järnpelare och dylikt kan också infästas i murverket med ankarjärn. Ankarjärn används också vid murade valv, om upplagsmurarna är för svaga för sidotrycket. Ankarjärnen ligger då synliga tvärs över valvets öppning. Ankarjärn kan också läggas in i murar, ofta över en rad av fönster- och dörröppningar och kallas då sträckankare.
Ankarjärnen vid en förankring består av själva dragstången, som ibland förses med en spännanordning med kilar eller skruvförband, samt de nämnda ankarslutarna eller plattorna, som överför kraften från stången till murverket.
Långa sträckankarjärn skarvas. Detta kan ske genom att båda järnen får öglor i ändarna som sammanfogas, eller förses med hakar som viks ihop och hålls ihop med pådrivna hopsvetsade järnringar.
För att skydda smide mot fukten i murverket bör de rostskyddas, detta skedde förr genom tjärbränning.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Förankring, 1904–1926 (Not).
