Från Rilpedia

Anders Gamborg, född 1753, död 1833, dansk filosof. Han tog 1777 teologi examen och påverkades under en utrikesresa starkt av den engelska deismen, var 1788-1803 professor i praktisk filosofi vid Köpenhamns universitet, vistades därefter i Roskilde, där han undervisade i matematik i latinskolan, men återvände 1828 till Köpenhamn. - G. hör till 1700-talets rationalistisk-eudemonistiska riktning. Stort uppseende väckte han genom en, först på tyska och därefter på danska, utgiven skrift, Nysa eller filosofisk-historisk undersögelse af Genesis I-III (1790), vari han sökte visa, att berättelsen om syndafallet var en oriktig tolkning av en postulerad egyptisk hieroglyf inskrift. Andra etiska avhandlingar Om forskjel mellem dyd og gode handlinger (1783), Om hvad der er pligt (1794) och Om selvmord (1796), vari han sökte ådagalägga, att självmord är endast en sjukdomsyttring. I Jesu moral (1799) uppträdde han sora ivrig kantian; men i Om fuglenes sang (i "Skand. museum", 1800) utgick han från den sensualistiska grundtanken, att det inte finns några medfödda idéer, och påstod, att inte heller fåglarna föddes med bestämda "noter" i sig, utan endast efterhärmade sina föräldrars sång, varav följde, att man skulle kunna förbättra fåglarnas sång. - G. fick ingen varaktig betydelse för Danmarks andliga odling, men var karakteristisk för den rationalistiska tidsriktningen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).