Venusfiguriner

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Venus från Willendorf

Dolní Věstonice-Venus är världens äldsta exemplar på keramik, dvs. bränd lera.

Begreppet "Venusfigurin" är ett samlingsnamn på runt 200 kvinnofiguriner som upphittats i stora delar av Europa och kunnat dateras till mellan/sen paleolitikum. Även om inga av de upphittade figurinerna är identiska så har de vissa gemensamma drag;

1. Kvinnorna har oftast avbildats upprättstående
2. Ansiktena är oftast odetaljerade och riktade mot marken
3. Erogena zoner är ofta överdrivna, ickeerogena zoner såsom armar och ben är ofta nedtonade
4. Figurinerna bär ofta huvudbonad/håruppsättning
5. Figurinerna är oftast nakna

Datering

Figurinerna har upphittats över hela Europa och förekommer både under Aurignacienperioden (34 000-23 000), Gravettienperioden (28 000-22 000 BP) och Magdalenienperioden (18 000-10 000BP). Dateringen är ofta problematisk då fyndkontext i många fall saknas, på grund av plundring i början av 1900-talet. Det finns därmed en chans att figuriner som klassats som Gravettien är äldre, men “all Venusfigurines have been unjustifiably lumped into either the Gravettian [...] or the Magdalenian“^[1]. Det finns dock exempel på figuriner som med säkerhet tillhör Aurignacienperioden, bland annat Galgenbergstatyetten, samt djur- och människofigurer från Vogelherd, och Hohlenstein-Stadel. Dessutom bör det ha funnits figuriner i förgängliga material som gått förlorade^[1].

Det finns en väsentlig skillnad mellan figuriner från Gravettienperioden respektive Magdalenienperioden - i det förstnämnda fallet utgör Venusfigurinerna majoriteten av det totala antalet upphittade figurer, emedan det under Magdalenienperioden var vanligare med djurfigurer än Venusfiguriner. Ännu en skillnad är att få Gravettienfiguriner bär inristningar, vilket är vanligt hos Magdalenienfigurinerna^[2].

Geografisk utbredning

Venusfigurinerna brukar delas in i geografiskt ansatta grupper av kontextuella skäl; 1) Gravettien (Västeuropa) 2) Pavlovian (Centraleuropa) 3) Kostenkian (Ryssland) 4) Malta (Sibirien). Då tidsperioder sammankopplas med geografisk utbredning uppträder ytterligare två kategorier Tursac Interstadial (23 000BP) i Västeuropa, Briansk Interstadial (27000 till 24 000BP) i Östeuropa) som inkluderar de fyra ovanstående. Östeuropa skiljer sig kulturellt och kontextuellt från Västeuropa på flera punkter. I Västeuropas Gravettienkultur levde man tex. i huvudsak i grottor och bergrum, sällan på öppna platser - medan huskonstruktioner utan relation till grottor eller bergrum var vanligt i Östeuropa, och det är även i dessa huskonstruktioner Venusfiguriner, i olika utvecklingsstadium, påträffats.^[2]

Material

Figurinerna har tillverkats i sandsten, grönsten, elfenben, trä och lera. Vid Dolní Věstonice har spår efter en lerfabrik där man tillverkat och bränt Venusfiguriner påträffats. 99 % av alla figuriner från denna plats var medvetet söndersprängda^[3]. Den äldsta Venusfigurin (31 000 år, Aurignaciankulturen) som påträffats kallas “dansande Fanny från Galgenberg” och är tillverkad av det svårbearbetade materialet grönsten^[4]

Tolkningar

Figurinernas symboliska innebörd och funktion har diskuterats av ett flertal förhistoriker. LeRoy McDermott har t ex framlagt en teori om att figurinerna är självporträtt, att döma av deras udda proportioner, andra menar att figurinerna avbildar en modergudinna som tros ha ingått i de forntida samhällenas religiösa system, andra menar att figurinerna, särskilt Venus från Lespugue (Frankrike) och 15 figuriner från Balzi Rossi (Italienska rivieran) illustrerar alternativa medvetandetillstånd och shamanistiskt förankrade processioner. Figurinernas överproportionerliga erogena zoner har även bidragit till många spekulationer kring figurinerna som mobil stenåldersporr.

Fotnoter

1. ↑ ^{1,0 1,1} Paul Bahn, Jean Vertut, 1997:100
2. ↑ ^{2,0 2,1} Heidi Knecht et al, 1993:243-244
3. ↑ Cian M. Kerrisk - 2001
4. ↑ Richard Rudgley, 1998:192-194

Referenser och ytterligare läsning

• Les statuettes féminines paléolithiques dites Vénus stéatopyges, L. Passemard, 1938, Nîmes, Tessier,
• Before Lascaux, the complex record of the upper Palaeolithic, Heidi Knecht, Anne Pike-Tay, Randall White, Boca Raton, 1993, FL : CRC Press
• Self-Representation in Upper Palaeolithic Female Figurines, Leroy McDermott, 1995, ([1])
• Journey through the ice age, Paul Bahn och Jean Vertut, 1997, university of California press, Berkeley, Calif. : University of Calif,
• lost civilisations of the stone age, Richard Rudgley, 1998, Century, United Kingdom, Vauxhall Bridge Road, London, SW1V 2SA, printed and bound in Great Britain by Mackays of Chatham PLC, Charham, Kent
• Hunters of the golden age, Wil Roebrocks et al, 2000, university of Leiden, European Science Foundation, copyright faculty of Archaeology
• Modern Eyes on an Ancient World: Theories and Interpretations of Upper Palaeolithic Depictions of Females. Annique-Elise Goode, 2000 [2]
• Stone Age statuettes don disputed apparel - evidence of woven material on 27,000-year-old pottery would be the oldest recorded weaving, Science News, Oct 21, 2000, B Bower [3]
• ‘Venus’ Figurines in Prehistoric Europe: The Emergence of Art and Belief, Cian M. Kerrisk, 2001 [4]
• The quest for the shaman : shape-shifters, sorcerers and spirit-healers of Ancient Europe, Miranda och Stephen Aldhouse-green, 2005, Thames & Hudson Ltd, London
• Goddesses and the Divine Feminine: A Western Religious History, Rosemary Radford, 2005, Berkeley: University of California Press,
• Pornography in Clay, Matthias Schulz, Der Spiegel, 2005, [5]

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Venusfiguriner
  Bilder & media