Veni vidi vici
Från Rilpedia
Veni, vidi, vici ([ˈweːniː ˈwiːdiː ˈwiːkiː]) betyder "jag kom, jag sågs, jag segrade" och är ett latinskt uttryck, som Julius Caesar lär ha uttalat efter sin seger över kung Pharnaces II av Pontus i slaget vid Zela i Pontos år 47 f.Kr. Citatet är nedtecknat i Vita di Cesare (50, 6), en av de mest kända biografierna av Plutarkos.
Uttrycket, på grund av sin korthet men samtidigt stora laddning, hjälpte Caesar att stärka sin position i Rom och påminna den ständigt oppositionella senaten om Caesars överlägsenhet på slagfältet. Vid den här tiden var Rom mitt uppe i ett inbördeskrig mellan den döde Pompejus anhängare och Caesar. Pompejus hade åtnjutit stor prestige som fältherre tack vare sina tidigare segrar mot kung Mithridates VI Eupator av Pontus. Julius Caesars enkla seger över Mithridates son Pharnaces II kom att kasta en skugga över Pompejus bedrifter, och Caesars anhängare gjorde gällande att det var en stor skillnad att kriga mot fruktade barbarer i norr än mot veka österlänningar.
