Utombordsmotor

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Utombordsmotor av märket Husqvarna, tillverkad år 1958
Tävlingsbåt med utombordsmotor på Mississippifloden år 2006.
Genomskärning av en modern Suzuki-utombordsmotor

Utombordsmotor, utombordare, aktersnurra, är en typ av båtmotor som monteras på båtens akter utanför båten och som inte erfordrar några ingrepp i båtens skrov. Utombordsmotorn utgör en komplett drivenhet som enkelt kan lyftas av båten. Motorblockets utgående vertikala drivaxel driver propelleraxeln via en växel, eller backslag med fast utväxling som växlar ner motorns varvtal. Växeln utnyttjas också för de tre drivlägena neutral, fram och back. Små motorer saknar i allmänhet växel, och för att backa måste man då istället svänga runt hela motorn. Några mindre motorer har en centrifugalkoppling istället för backslag.

Innehåll

Tvåtakt eller fyrtakt

Tidigare var utombordsmotorer vanligen av tvåtaktstyp, men på senare år har det blivit vanligare med fyrtaktsmotorer – bland annat som ett resultat av ökade krav på låga avgasutsläpp och mindre oljeutsläpp i vattnet, men också då fyrtaktsmotorns högre verkningsgrad ger en möjlighet att sänka bränsleförbrukningen och därmed drivmedelkostnaden. Nackdelen med fyrtaktsmotorn är högre specifik vikt (kg/kW) och en generellt sett mer komplicerad motorkonstruktion. Av de anledningarna har vissa motorfabrikanter fortsatt att vidareutveckla tvåtaktsmotorn, för att bättre kunna uppfylla fastställda normer gällande avgas- och oljeutsläpp. Dagens direktinsprutade tvåtaktare förbrukar i princip samma mängd bränsle som motsvarande fyrtaktare, medan de är betydligt accelerationssnabbare som resultat av lägre tröghetsmoment, direktinsprutningen samt att förbränning per cylinder sker varje varv.

Generellt sett är dock fyrtaktsmotorn betydligt tystare än en tvåtaktsmotor, speciellt på tomgång.

Andra drivmedel

Det har exprimenterats med dieseldrivna utombordsmotorer, men med något enstaka undantag har dessa aldrig kommit till kommersiell användning. Däremot har den elektriska utombordsmotorn etablerat sig på marknaden, och vunnit popularitet. Elektriska utombordsmotorer är relativt små, och motsvarar effektmässigt bensindrivna modeller på omkring 1,5–2.0 hk. Dessa el-drivna motorer är miljövänliga och kan användas till mindre båtar, såsom gummibåtar och kanoter. Det är också vanligt att de används som reservmotorer på mindre sportfiskebåtar.

Olika fabrikat

Det finns många tillverkare av utombordsmotorer. Några exempel anges nedan:

Tidigare har Volvo Penta och Archimedes var och en för sig, och senare tillsammans, varit stora svenska tillverkare av utombordsmotorer. Även Husqvarna tillverkade utombordsmotorer. Volvo Penta och Husqvarna tillverkar idag andra produkter. Archimedes finns inte längre kvar som svenskt företagsnamn.

Rigglängd

Begreppet rigglängd är avståndet från motorns upphängningskant på akterspegeln ner till kavitationsplattan. De olka rigglängderna definieras enligt följande:

  • Kort rigg: S.
  • Lång rigg: L.
  • Extra lång rigg: X eller XL.
  • Ultra lång rigg: XX eller UL

Rigglängderna i mm för S, L, X, och XX skiljer sig beroende på motoreffekten och kan också skilja sig något mellan olika fabrikat.

Det är av största vikt att välja rätt rigglängd för den aktuell båttypen och höjden på akterspegeln. Vid normal monteringshöjd ska motorns kavitationsplatta[1] ligga cirka 50 mm under båtens bottenlinje i aktern. Propellern garanteras då en ostörd vattenström och båten går med optimalt djupgående under planing och klarar även tvära girar utan att propellern suger luft. Under planing ligger kavitationsplattan i höjd med vattenytan. Den vanligaste rigglängden för båtar i storleksklassen 4,5-6 m är lång rigg (L). I båttillverkarens specifikationer för respektive båttyp anges oftast rekommenderad rigglängd. Vid användning av utombordsmotorer på segelbåtar används vanligen extra lång rígg men beror också på motorns moteringssätt.

För båtar med höga hastigheter, som tävlingsbåtar, monteras motorn normalt på andra sätt för att få ett minimalt djupgående och minsta möjliga "våt bottenyta" för minsta vattenfriktion.

Trimfena

I bakkant undertill på kavitatonsplattan sitter normalt en justerbar trimfena (dock vanligen inte på motorer i de minsta storleksklasserna 5 - 10 hk) som används för att trimma motorns drivriktning för optimal gång och minsta motstånd i vattnet vid körning rakt fram. Fenan kompenserar för propellerns rotation av vattnetvolymen som passerar propellern under gång, vilket tenderar att ge en sidokraft. Trimfenan är fäst med en skruv som lossas för att vrida fenan. När trimfenan är rätt justerad ska båten i marschfart gå rakt fram med styrningen i neutralläge. Har båten en tendens att exempelvis dra sig åt vänster, d.v.s. styrningen måste kompensera något år motsatt håll för att båten ska fås att gå rakt fram, ska trimfenans bakkant, bakifrån sett vridas något åt samma håll som båten drar sig och vice versa. När motorn monteras för första gången på båten kan det erfodras ett antal tester för att få båten att gå rakt fram med styrningen i neutralläge.

Referenser

Fotnoter

  1. Kavitationsplattan är den plana del som är placerad direkt ovanför propellern. Plattan förhindrar att propellern vid gång suger luft.

Externa länkar

Personliga verktyg