Från Rilpedia

Tross är en äldre svensk benämning på hela den utrustning och de fordon, som ett militärt förband medför i fält.

Trossen, som förr endast innehöll personalens egna tillhörigheter, tält och livsmedel, var under lång tid mycket omfattande. Under 1600-talet ingick en stor del av personalens familjer i trossen. Under indelningsverket ansvarade rotehållare och rusthållare för att anskaffa och underhålla trossen för manskapet vid respektive regemente. I övrigt anskaffades den av kronan eller av officerarna i fråga om hästar och utrustning.

Trossens storlek bestämdes genom tågordningen. Enligt tågordningen från 1696 hade ett infanteriregemente med fördubblingsbefäl 137 officersdrängar (kalfaktorer), 72 kompanitrosspojkar, 290 officershästar (varje officer hade minst en ridhäst) och 104 draghästar. Ett kavalleriregemente hade (förutom 204 befälsridhästar) 200 draghästar och 424 trossklippare med en personal av 33 kompanibetjänter, 157 officersdrängar och 200 trossdrängar (en per fem ryttare). Förutom den reglementerade trossen kunde en särskild tross av livsmedel och dylikt föras med.

Nya bestämmelser om trossen gavs ut 1714 och 1717. Reglementen angående trossens storlek och beskaffenhet beslutades 1752 och 1776 samt trossplaner 1807, 1813 och 1852. Trossen inordnades 1877 i det då bildade trängväsendet (trängen).

Ordet tross används i modern tid i namnet på militära förband som har underhåll som huvuduppgift.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Tross, 1904–1926 ^(Not).

Se även

• Träng
• Försvarsmaktens logistik