Från Rilpedia

Stilmedel är ett samlingsuttryck och ett begrepp som används inom litteratur. Stilmedel används bland annat av författare och är vanliga i skönlitteratur, men stilmedel kan också återfinnas i vanligt talspråk.

Typer av stilmedel

• Allitteration — ”tryckstarka ord som står varandra nära börjar på samma vokal eller konsonant”^[1]
• Anafor — En upprepning av ett ord i inledningen av sats eller mening, vanligast är tre upprepningar. Anafor ingår ofta i stegring (klimax).
• Antiklimax — Att efter stora förväntningar ge en kraftlös upplösning. Komisk effekt kan vara en avsikt med att använda antiklimax.
  • Exempel: Han stod nu vid den spöklika stugan, djupt inne i den mörka och fuktiga skogen. Vad för hemskt monster skulle han finna där inne? Han öppnade sakta dörren, och fick plötsligt syn på... en gullig kanin.
• Antites — absolut motsats inom samma område.
• Assonans — en typ av oäkta rim.
• Besjälning — konkreta saker får mänskliga drag.
  • Exempel: Väggarna andades och TV-apparaten stirrade tillbaka.
• Hyperbol — en medveten överdrift för att föra fram en poäng.
  • Exempel: Jag har sagt till dig tusen gånger!
• Ironi — att uttrycka motsatsen till den egentliga avsikten.
• Ordpar — två sammansatta ord som kan anses bilda ett eget uttryck.
  • Exempel: Ordning och reda. Vått och torrt.
• Oxymoron — en omöjlig kombination med syfte att framkalla en djupare mening.
  • Exempel: Fulsnygg.
• Parodi — förlöjligande imitation.
• Stegring — även klimax — innebär en ökning av sammanhörande led.
  • Exempel: Vid slutet av stigen fanns ett torn, och högst upp i tornet fanns en kikare, och i denna kikaren kunde man se över hela staden.
• "Parallellism" - upprepning med andra ord för att betona något.
  • "Exempel": Kul att du kunde komma - det var kul att ha dig här.

Källor

1. ↑ Norstedts svenska ordbok