Porfyr
Från Rilpedia
Porfyr, helt eller övervägande kristallin, oftast massformig, mer eller mindre sur silikatbergart av växlande färg, oftast svart till grå men förekommer också som röd, rödbrun eller brunviolett. Porfyr har bildats dels genom stelning av lava på eller nära under jordytan, dels genom avlagring av och "förstening" av vulkanisk aska. Karakteristiskt för bergarten är i den finkorniga eller täta grundmassan utströdda kristaller av i första hand kvarts och fältspat. Även andra mineral förekommer som till exempel svart glimmer (biotit). Dessa strökorn har kristalliserat långt under jordytan, i ett tidigt skede av det vulkaniska materialets vandring uppåt, och har därför blivit mycket större än partiklarna i den hastigt stelnade lava eller det askregn som de blivit inbäddade i.
Sverige är bekant för sin rikedom på vackra porfyrarter, vilka förekommer huvudsakligen vid Älvdalen och på andra ställen i Dalarna. Även i Härjedalen, Värmland, Dalsland och Småland finns porfyrer. Till följd av sin stora hårdhet, sina mångfaldigt omväxlande färger och egenskapen att anta en vacker polityr lämpar sig porfyrerna, mycket väl till åtskilliga arkitektoniska föremål och konstföremål, såsom pelare, vaser, urnor m.m., samt till bordskivor, smöraskar o.s.v.
Vid det forna Älvdalens porfyrverk, startat 1802 av Erik Hagström, som något senare än mitten av 1800-talet ödelades genom eldsvåda, tillverkades många och ofta ganska storartade porfyrarbeten. För närvarande bedrivs porfyrsliperi i liten skala i Älvdalen. Dessförinnan var ett dylikt några år i verksamhet vid Backa i Orsa socken, varifrån det 1902 flyttades till Barkarby i Stockholms län.
Redan de gamle egyptierna och romarna kände och bearbetade till konstartiklar porfyrer, huvudsakligen röd egyptisk porfyr (porfido rosso antico), svart porfyr (porfido nero antico) och brun porfyr (porfido bruno antico). En egenartad porfyrartad utbildningsform har den särskilt från Korsika kända s.k. klotporfyren, även benämnd pyromerid, i vilken är utsöndrade kulor och klot, från en ärtas till en knuten hands, ja t.o.m. ett huvuds storlek, som består av koncentriska skal eller lager, det ena innanför det andra, och av växlande sammansättning, olika den, varav grundmassan utgörs. Klotporfyr förekommer bland annat även i Thüringen, Sachsen, Schlesien, Ungern, och under namn av klotgranit och klotdiorit är en liknande bergart känd även i Sverige och Finland.
Porfyr är landskapssten i Dalarna.
Se även
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Porfyr, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
- Journalfilm från 1938 om tillverkning av porfyrföremål vid Frosts verkstad i Älvdalen. Reporter: Nils Jerring.
Wikimedia Commons har media som rör Porfyr
