Pogromen i Kielce
Från Rilpedia
Pogromen i Kielce var den mest omfattande pogromen mot judar efter andra världskriget. Den ägde rum den 4 juli 1946 i den polska staden Kielce där en antisemitisk polsk folkmassa dödade 42(antalet står på minnestavlan) judar i staden. Över 50 människor skadades.
Oroligheterna uppstod efter grundlöst anklagande av judar för rituella mord på kristna barn för att komma åt deras blod för tillverkning av det judiska påskbrödet, i det fallet efter försvinnande av en åttaåring som rymde för att plocka körsbär där familjen bodde tidigare, 25 km hemifrån. Pojken kom hem två dagar senare och fadern i berusat tillstånd anmälde till polisen att pojken lyckades rymma från judarna. I förhöret nästa dag pekade pojken den judiska samfällighetens hus 150 meter från polisstationen och en man blivit utpekad för att ha lurat barnet i källaren i huset.[1] Strax därefter kom pogromen och plundring i gång, med bistånd av enstaka poliser och militärer. Under större delen av dagen höll sig organisationerna ansvariga för lag och ordning i staden, polisen (MO) och säkerhetstjänsten (UB), passiva. Politbyråns säkerhetsanvarig, Jakub Berman, och inrikesministern Radkiewicz var informerade men agerade inte.[2]
På eftermiddagen började smågrupper, vissa med uniformerade och beväpnade individer, dra runt i staden och kontrollera de förbipasserandes dokument i sökandet efter judar, med flera fall av misshandel och mord. UB gav skydd för ett antal judar i högkvarteret, men judar som transporterades till sjukhus var utsatta för fara av andra patienter och medicinsk personal, likaså de som evakuerades till militära baracker.[3]
Pogromen kom som en överraskning för den polska kulturella eliten som protesterade i avsky i tidskrifterna Odrodzenie, Tygodnik Powszechny (katolsk) och Kuźnica.[4] Den katolska kyrkan förhöll sig tyst i sina kommentarer, och kardinal Hlond påpekade att "judarna har styrande positioner i statens institutioner och polackerna böjer sig inte för en regim som avfärdas av majoriteten av nationen."[5]
Pogromen utreddes av kommunistpartiet - vilket ledde till olika allmänt hållna officiella fördömanden av antisemitism, men för övrigt avstod partiet från att gräva i frågan.[6] Pogromen tystades ner i det polska rättsväsendet och historieskrivningen, och diskussionen om vad som hände och vem som bar ansvaret kunde tas upp först efter kommunismens fall 1989.
Referenser
- ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz Random House 2006 ISBN 0-375-50924-0 s.83-84
- ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.94-99
- ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.99-104
- ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.128-133
- ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.138
- ↑ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.153-156