Från Rilpedia

Orillon (av franska oreille, "öra") kallas den del av ett befästningsverk med avrundad planutstakning som skjuter ut framför och skyddar ett annat befästningsverk för fiendens eld.

Dylika värn användes företrädelsevis i den italienska befästningsskolan vid bastionens skulderhörn för att skydda den bakomliggande tillbakadragna flanken, varigenom detta viktiga befästningsverk kunde bibehållas oskadat till belägringens sista skede, då det vid fiendens stormning hade att flankera huvudgraven.

Även vid svenska fästningar har orilloner någon gång använts. 1585 års planritning till Kalmar stadsbefästning tog exempelvis upp den här befästningsformen, och Viborgs och Narvas äldsta bastioner var försedda med orilloner. De användes sedermera även av Erik Dahlbergh vid Göteborg och Riga kastell.

Källor

• Artikeln Orillon i Nordisk familjebok, Uggleupplagan, 1914

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).