Orangea revolutionen
Från Rilpedia
Den orangea revolutionen (ukrainska: Помаранчева революція, Pomarantjeva revoljutsija) är namnet på en serie av demonstrationer och politiska händelser som ägde rum under november 2004 till januari 2005 i Ukraina som ett direkt efterspel till de ukrainska presidentvalen. I deras andra omgång hade Viktor Janukovitj utropats till president efter att han besegrade oppositionsledaren Viktor Jusjtjenko. Valresultatet kallades för ogiltigt både av flera ukrainska myndigheter, samt av bland andra EU, USA och Iran i omvärlden.[källa behövs]
I flera av norra och västra Ukrainas städer, främst i huvudstaden Kiev, inleddes nu omfattande protester av anhängare av valalliansen "Folkets Makt", med krav på omval. De ville se ett regimskifte från de som styrt landet sedan Sovjetunionens fall 1991, och krävde ökad demokrati och frihet samt större oberoende från Ryssland. I de östra och södra delarna av landet hade Janukovitj stöd av befolkningen, som där anordnade motdemonstrationer till förmån för Janukovitj. Efter utdragna demonstrationer genomfördes omval den 26 december där Jusjtjenko fick 52 % av rösterna. Jusjtjenko blev landets president den 23 januari 2005.
Den orangea revolutionen var egentligen ingen revolution, i form av är en snabb samhällsförändring, med en fullständig omdaning av ett landets politiska, ekonomiska och sociala system. Ordet orangea revolutionen var snarare ett retoriskt grepp från Jusjtjenko-anhängarnas sida. Ukraina är sedan självständigheten 1991 en demokratisk republik där lagstiftande, utövande och dömande makt är åtskilda. En viktig om inte den viktigaste skiljelinjen i ukrainsk politik går mellan de östra och västra delarna av landet. I de ryskspråkiga områdena i öster är de ryskvänliga vänstergrupperna starka. De västvänliga och nationalistiska grupperna är starka i väst. De två grupperna är i stort sätt lika stora. De ryskvänliga vänstergrupperna hade sedan självständigheten 1991 haft et litet politiskt flertal, detta svängde i presidentvalet 2004 så att de västvänliga och nationalistiska grupperna fick ett litet flertal. Denna balans har sedan 2004 svängd fram och tillbaka och ger ständigt upphov till politiska kriser i landet. [1]
