Nils Flensburg
Från Rilpedia
Nils Olof Mathias Flensburg, född i Lund den 22 april 1855, död där den 7 april 1926. Svensk professor, skald och vältalare. Son till biskopen i Lund Wilhelm Flensburg.
Nils Flensburg växte upp i Lund, en stad han skulle förbli trogen hela sitt liv. Han avlade en fil kand 1880, en fil lic 1886 samt disputerade 1888 och erhöll samma år en docentur i "sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning". 1898 blev han professor i samma ämne.
Flensburgs främsta insatser gjordes dock inte inom de akademiska vetenskaperna, där det är omvittnat att han efter sin professorsutnämning knappast producerade något av större vetenskapligt värde. I stället ägnade han sin energi åt engagemang i ett mycket stort antal ideella föreningar och sällskap samt åt att uppträda som sin tids mest framträdande lundensiske högtidstalare och amatörpoet. Få var de officiella festligheter i staden som inte förgylldes av ett festtal eller en sång av Flensburgs penna. Numera kan hans alster framstå som ganska föråldrade och till och med som gränsande till pekoral, men i samtiden var de högt uppskattade. Flensburgs äldre professorskollega Fredrik Wulff skrev till exempel att hans "kantater, griftekväden och sånger äro ur alla synpunkter högklassiga konstvärk: han är aldrig tom, aldrig osann, aldrig skruvad; och aldrig pjunkig eller tillgjord". Många av Flensburgs poetiska alster tonsattes också av studentsångaranföraren Alfred Berg.
Bland Flensburgs förtroendeuppdrag kan nämnas att han var ordförande för Lunds Studentkår 1887-88, kurator i såväl den Skånska nationen som, efter dess delning 1889, i Lunds nation. I den senare var han 1909-20 inspektor och blev 1904 hedersledamot. Parallellt var han 1912-18 ordförande för Akademiska Föreningen (AF). Att Flensburg trivdes med studenterna och gärna satt och "suddade" med dem till långt in på nätterna är omvittnat, och grundaren av AFs Arkiv & Studentmuseum, Ture "Tusse" Sjögren, berättar i sina minnen från 1910-talet att när ordföranden "kom igång med historieberättandet flöt kvällens timmar fort."
Också i sällskapslivet utanför studentvärlden hade Flensburg ett flertal höga poster. Han var ålderman i Sankt Knuts Gille i Lund 1906-26 och en högt uppsatt frimurare, vilket inte hindrade honom från att i hela 35 år - från 1887 till 1922 - även vara stormästare i det frimurarparodiska Sällskapet CC. I samtliga dessa samfund fick han rikliga tillfällen att odla sin tale- och skaldekonst. I Knutsgillet förrättade han till exempel årligen de omfattande parentationerna över avlidna gillesmedlemmar, och från CC har en av hans efterträdare som stormästare, Pelle Holm, berättat hur Flensburg en gång "höll tretton tal på en och samma kväll [...], utan att enda gång tala om sig själv".
Författaren Alfred Fjelner skrev i ett eftermäle om Flensburg att han "var en människa, som i sällspord grad besatt gåvan att göra sig nuet underdånigt, att vara glad åt det vackra och ljusa och dela med sig av sin glädje åt andra. Han var en bland de avundsvärda."
Flensburg var sedan 1903 gift med Petra Annette Vogt från Norge.
