Från Rilpedia

Litteraturkritik är kritik av ny litteratur, det vill säga recensioner. Den som ger denna typ av kritik brukar därför kallas för litteraturkritiker. Kritikern eller recensenten är därmed en förmedlare mellan dikten och läsaren. Ofta har han eller hon en akademisk bakgrund och blir på så sätt även en förmedlare mellan litteraturvetenskapen och publiken. Ofta präglas recensenten av någon litterär teori.

I motsats till forskaren väntar man sig någon slags värdering av recensenten. Vad som värderats högt inom litteraturen har skiftat genom åren. Under vissa tider har man betonat nyttan och under andra tider förmågan att väcka känslor eller litteraturens utforskande av verkligheten.

I slutet på 1960-talet och fram till nuet i Sverige kunde man se tydliga mönster i den enskilde litteraturkritikerns recensioner. De utmärkte sig med vissa särskiljande drag i sitt skrivande som bland annat bestod av intrigrelationer, karaktärsskildringsredovisningar med åtföljande omdömen, synpunkter på kompositionen, den litterärt tekniska prestationen och slutligen en slutrapportering om recensentens känslomässiga upplevelser.

Historik

Litteraturkritik har funnits sedan antiken. Då kom kritiken från filosoferna som krävde att poeterna skulle ha något att lära ut eller att de skulle skriva uppbyggliga texter.

I slutet av 1000-talet när den provencalska trubadurlyriken bröt fram förekom även litteraturkritiken. Två hundra år senare i Italien förekommer en litteraturkritik i antik och modern mening.

Den störste, både skald och kritiker under den här tiden var Dante. Man började då jämföra folkspråkliga, latinska och grekiska diktare och stred om deras rangordning. Under 1400-talet återupptäcktes Aristoteles Poetik, och man såg den som en lagbok för poesin. Renässanskritiken spreds från Italien över Europa och kallas för nyklassicistisk kritik. Dessa kritiker trodde på en litterär tradition sedan antiken och man ansåg att man skrev för en bildad publik.

Romantikens framväxt under 1700-talet ökade kritikens inflytande och betydelse genom att man använde sig av tidningar och tidskrifter. Romantiken omvärderade medeltiden och dömde ut klassicismen. Man ansåg att kritiken måste grunda sig på filosofiska och metafysiska premisser, och man underordnade den litterära bedömningen religiösa, filosofiska, psykologiska, politiska och sociala synpunkter. Som en reaktion mot den romantiska litteraturkritiken uppstod sedan nykritiken.

Litteraturkritik i dag

Nuförtiden ser det annorlunda ut. En litteraturkritiker ska först och främst skruva ner sitt kritikerspråk till en lägre nivå så att läsaren bjuds in. Dess enkelhet ska likväl vara raffinerad med konsekventa reflektioner om relationen mellan språk och verklighet. Den nya kritiken har på annat sätt sin motivering i en teoretisk reflektion, som oftast är postmodernistiska, specifikt språkkritiska, nyhistoriska och genusanalytiska.

Det är en typ av marknadsföring att låta sina böcker recenseras. Det går dock inte att hindra någon från att skriva om boken, men man kan undvika det i viss mån, genom att inte skicka ut recensionsexemplar. Oftast är det tidnings, TV- eller internet-redaktioner som får dessa. Recensionsexemplar skickats ut innan boken har utgivits så att recensenten ska kunna skriva sin recension lagom till boken finns i butik.

Källor

• Den kritiska konsten, E.N Tigerstedt
• I Svensk litteraturkritik; Red. Danel Andrea 1964
• Kritik av kritiken, Tomas Forser.
• Litterär teori och stilistik, Hallberg, Peter