Kritik av det rena förnuftet
Från Rilpedia
Kritik av det rena förnuftet | |
Författare | Immanuel Kant |
Originaltitel | Kritik der reinen Vernunft |
Originalspråk | Tyska |
Översättare | Jeanette Emt (svenska) |
Ämne | Utveckling av Kants kritiska filosofi |
Genre | Kunskapsteori, metafysik |
Utgivningsår | 1781 |
Utgiven på svenska | Senast 2004 |
Antal sidor | 743 (svenska) |
Föregås av | Über die verschiedenen Rassen der Menschen |
Efterföljs av | Prolegomena till varje framtida metafysik |
Kritik av det rena förnuftet (Kritik der reinen Vernunft) är ett filosofiskt verk av Immanuel Kant. Verket, som ibland refereras till som den första kritiken, gavs först ut 1781, men år 1787 kom en tydligare och betydligt reviderad upplaga. Det är Kants mest betydelsefulla verk och en av filosofins klassiker.
I Kritik av det rena förnuftet presenterar Kant för första gången sin transcendentala idealism, en teori han själv ansåg vara en "kopernikansk vändning" inom den filosofiska diskussionen kring rationalism och empirism, idealism och realism. Uttrycket syftar på den revolution som astronomen Kopernikus hade gjort med sin banbrytande teori om den heliocentriska världsbilden. Kants egen "kopernikanska vändning" innebar att han, istället för att ansluta sig till någon sida i debatten mellan rationalister (som ansåg att vägen till kunskap främst går genom förnuftet) och empirister (som ansåg att man nådde kunskap genom empirisk observation), ägnade sin uppmärksamhet åt kunskapens betingelser, det vill säga på vilket sätt vårt förstånd är strukturerat och därmed under vilka kategorier vi sorterar vår erfarenhet.
Kritik av det rena förnuftet åtföljs av två andra "kritiker"; Kritik av det praktiska förnuftet och Kritik av omdömeskraften.
Referenser
Se även
|