Konduktivitet
Från Rilpedia
Elektrisk ledningsförmåga, eller konduktivitet är ett mått på hur väl ett material kan transportera elektrisk laddning.
Konduktiviteten brukar oftast betecknas med den grekiska bokstaven σ (sigma) och definieras genom att skriva Ohms lag på följande form: den elektriska strömmen I genom en stav är proportionell mot dess tvärsnittsarea A och mot den elektriska potentialskillnaden mellan ändarna U samt omvänt proportionell mot dess längd L:
- .
Genom jämförelse med Ohms lag i dess vanliga form ser vi att resistansen R hänger ihop med σ enligt
- .
Resistansen beror av kroppens geometri (stavens längd och tvärsnittsarea), medan konduktiviteten är en ren materialegenskap. Ledningsförmåga är därför en mer fundamental egenskap, som kan användas för att ge Ohms lag den mer allmänna formen
- ,
där j är elektrisk strömtäthet i A/m2 och E elektrisk fältstyrka i V/m. Denna form är användbar inte bara för en fast kropp utan även för en ledande vätska eller ett plasma.
Konduktivitet är detsamma som konduktans per längdenhet och mäts i SI-systemet i enheten Siemens per meter (S/m eller A·V-1·m-1).
Konduktivitet är multiplikativ invers till resistivitet.
God elektrisk ledningsförmåga är ett utmärkande drag för metaller.