Från Rilpedia

För andra betydelser, se Knekt

Knekt, av tyskans Knecht: "dräng", "hantlangare", är en gammal beteckning för fotsoldat. Detta ord förekom redan under medeltiden som benämning på tjänare och gavs även till de värvade trupper som mot betalning tjänade som soldater. Ett särskilt slags knektar var de mycket beryktade tyska landsknektarna (ty: landsknechte). I Sverige övergick ordet snart till betecknande av fotsoldaten, oberoende av det sätt, på vilket han blivit anskaffad, och i denna bemärkelse förekommer det även i Karl XI:s indelningsverk. Sedermera har benämningen knekt blivit utbytt mot soldat.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Knekt, 1904–1926 ^(Not).