Karl av Anjou

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Karl I:s grav i klosterkyrkan Saint-Denis. Notera att han håller sitt hjärta i handen.

Karl I av Anjou, eller Karl I av Neapel, född 21 mars 1226, död 7 januari 1285, var kung av kungadömet Sicilien från 1266, kung av Albanien från 1272, av kungadömet Jerusalem från 1277, furste av Achaea från 1278, samt greve av Anjou, Maine, Provence och Forcalquier.

Familjeförhållanden

Karl var yngste son av kung Ludvig VIII av Frankrike och Blanka av Kastilien, bror till Ludvig den helige och Alfons II av Toulouse. Han var gift med Beatrice av Provence, som var dotter till Raimund Berengar IV av Provence.

Karl och Beatrice fick följande barn:

• Ludvig(1248-1248)
• Blanche (1250-1269), gift 1265 med Robert III av Flandern (1249-1322)
• Beatrice (1252-1275), gift 1273 med Filip av Courtenay (1243-1283), titularkejsare av Konstantinopel
• Karl II av Neapel (1254-1309), greve av Anjou och Provence, kung av Neapel
• Filip (1256-1277), furste av Achaïea, gift 1271 med Isabella av Villehardouin (1263-1312), furstinna av Achaïea och Morea
• Robert (1258-1265)
• Élisabeth (1261-1300), gift med Ladislaus IV av Ungern (1262-1290)

Biografi

Karl erhöll 1246 Provence genom gifte och av sin bror, Ludvig den helige, Anjou och Maine, samt ledsagade denne på korståget till Egypten 1248, som slutade med att bägge bröderna tillfångatogs (1250). På påvarna Urban IV:s och Clemens IV:s uppmaningar anföll han 1266 hohenstaufern Manfred av Neapel, som besegrades och stupade i slaget vid Benevento 26 februari, varpå Karl erövrade hans rike som län av påven.

Grym och hårdhjärtad, men kraftfull, framkallade han missnöje genom att pålägga tunga skatter och förfölja hohenstaufenska partiet, som inkallade Manfreds 15-årige brorson, Konradin, från Tyskland. Karl lyckades dock i slaget vid Tagliacozzo besegra Konradin (23 augusti 1268), och kort därefter råkade denne i hans våld samt avrättades.

Karl som nu några år intog en mäktig ställning i hela Italien, deltog 1270 i Ludvig IX:s korståg till Tunis, hade starkt inflytande på hans son Filip III av Frankrike, och kröntes 1277 i Rom till kung av kungadömet Jerusalem.

Hans hårda styrelse och fransmännens övermod framkallade våren 1282 en resning på Sicilien, den så kallade sicilianska aftonsången, som hindrade Karl att angripa Bysantinska riket och ledde till att fransmännen fördrevs och Peter III:s av Aragonien utropande till Siciliens kung. Förgäves sökte Karl återerövra ön.

Referenser

• Wikimedia Commons har media som rör Karl av Anjou
  Bilder & media

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).