Johan Galtung
Från Rilpedia
Johan Galtung, född den 24 oktober 1930 i Oslo, är en norsk professor och en av världens mest kända freds- och konfliktforskare. Han har verkat som medlare i över 40 konflikter, bland annat i Sri Lanka, Afghanistan och Ecuador. Han grundade av International Peace Research Institute (PRIO) i Oslo 1959 och tidskriften Journal of Peace Research 1964 samt freds- och utvecklingsnätverket TRANSCEND, vars direktor han är. Han är dessutom verksam som författare och har skrivit ett hundratal böcker.
Galtung har skapat begreppet Peace Journalism som innebär att nyheter skall beskrivas utifrån en bredare förståelse för orsakerna bakom förekommande våld, där fri marknadsekonomi tenderar att identifieras med "strukturellt förtryck" i ett system där ekonomin antas vara ett nollsummespel, och leder till "indirekt imperialism." [1]
En av Galtungs bedrifter består i att år 1980 på en konferens i Oslo ha presenterat sin förutsägelse om Sovjetunionens närstående fall. Johan Galtung blev utskrattad av flertalet deltagare, men med tiden visade det sig att han skulle få rätt. Förutsägelsen slog bara fel på några månader.[2] Han har förutspått en liknande kollaps för USA inom 20 år, som skall föregås av en fascistisk diktatur.[3]
Innehåll |
Kontroversiella uppfattningar
Galtung har varit kontroversiell genom att hans forskning och utspel ansetts ensidigt gynna Sovjetunionen och vara okritiska gentemot kommuniststaterna.
Galtung förhåller sig mycket kritisk till västerländsk liberal demokrati. Han fastslog 1973 att "vår tids groteska verklighet" är västs "strukturella fascism". Han har kallat USA för ett "mördarland" och anklagat det för "nyfascistisk statsterrorism." [1] Han har krävt en konsumentbojkott av amerikanska varor under Irak-kriget.[2]
Han förutsade 1956 att Sovjets ekonomi snart skulle gå förbi västs och uppmanade ungrarna att inte bjuda motstånd mot röda arméns krossande av revolten i Ungern 1956. I en barntidning från 1973 beskrev han USA och västeuropa som "rika, västerländska kristna länder" som för krig för att säkra råvaror och marknader: "Ett sådant system kallas kapitalism, och när det sprids på detta sätt till andra länder kallas det imperialism." Han prisade 1972 Castros Kuba för att "bryta sig loss från imperialismens järngrepp."[1]
Galtung kritiserade 1974 västs stöd för sovjetiska dissidenter och klandrade den uppmärksamhet som visades "förföljda elitpersonligheter" som Solsjenitsyn och Sacharov.[1]
Vid Tredje Världskonferensen för Framtidsforskning september 1972 i Bukarest förklarade han att Kuba och Kina är föredömen i fråga om "decentraliserad och demokratisk arbetsgemenskap."[4] Han har medgett att Kuba och Kina är "repressiva i en viss liberal betydelse," men ansåg Maos Kina vara ""oändligt befriande när man ser det från många andra perspektiv som liberal teori aldrig har förstått." Han hävdade också att "hela teorin om vad ett 'öppet samhälle' är måste skrivas om, sannolikt också teorin om demokrati - och det kommer att dröja länge innan väst kommer att vara villigt att se Kina som en läromästare i sådana ämnen."[1]
Bibliografi (utgivet på svenska)
- Fredsforskning 1967
- Imperialismen 1972
- EG-den nya supermakten 1973
- Är fred möjlig? 1975
- Vad kan vi lära av kinas folk 1976
- Det finns alternativ! 1985
- En flygapelsin berättar 2004
Priser och utmärkelser
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 The Peace Racket City Journal Summer 2007.
- ↑ 2,0 2,1 "Bushs akilleshäl är ekonomin" DN 2003-01-15.
- ↑ Amerikas imperium går under innen 2020 Adressa 2004-09-23.
- ↑ Norrköpings Tidningar 1972-09-08.
