Från Rilpedia

Johan Andersson, född 29 september 1820 i Ödestugu socken, död 14 juni 1894 i Östrabo biskopsgård, svensk biskop och översättare.

Han var son till kyrkoherden i Åker i Växjö stift Anders Anderson och Eva Sofia Svalander. Han gifte sig 1850 med Elisabeth (Elise) Lindfors.

Andersson började sina studier 1838 i Lund och blev filosofie doktor 1844. Därefter studerade han vid Berlins universitet 1845-1846. 1846 blev han lärare i levande språk vid Växjö gymnasium samt 1849 lektor i filosofi och 1853 rektor på gymnasiet. På uppdrag från staten studerade han 1861 det danska och tyska undervisningsväsendet.

1862 blev han kyrkoherde i Gränna och vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 var han prästerligt ombud för sitt stift. Han blev kontraktsprost 1873 och presiderade vid prästmötet i Växjö 1874 samt blev teologie doktor 1877. 1879 blev han biskop i Växjö stift efter H. G. Hultman.

Andersson gjorde sig tidigt känd som tillfällighetsdiktare och gav 1853 ut Goethes Faust i svensk översättning, vilken som den första i sitt slag, väckte stor uppmärksamhet. Han översatte även bland annat skådespelen Götz von Berlichingen, Clavigo och Egmont.

Källa

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Andersson, Johan  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Andersson, Johan, 1904–1926 ^(Not).