Från Rilpedia

Ide Pedersdatter Falk, svensk godsägare och klosterstifterska, född på Gisselfeld, Danmark omkring 1358, dog den 15 augusti 1399. Gifte sig den 5 april 1370 med godsägaren Torkild Nielsen Bing, (död 1384). Gifte sedan om sig med Riddaren och godsägaren Johan Snakenborg (död 13 oktober 1389) mellan åren 1385 - 1389. Tillsammans fick de 2 barn, nämligen Pernille och Inger.

Föräldrar: Riddare Peder Eskildsøn och hustru Ida Olufsdatter.

Hon blev född in i släkten Falk på Gisselfeld, som i slutet av 1300-talet var på retur både politisk och godsägarmässigt. Hon hade som vuxen betydligt fler gods och inflytande än någon av sina tre syskon, inte minst tack vare sina äktenskaper och sin nära vänskap med Drottning Margareta den 1 och med biskopen av Roskilde Peder Jensen Lodehat.

Det första giftermål förde henne in i kretsen av den skånska aristokratin och gav henne tillika åtkomst till stora gods, speciellt på Österlen med centrum i godset Gladsax.

Med det andra giftermålet utvidgas hennes familjekrets till medlemmar av invandrande mecklenburgska släkter. Hon fick bara barn i sitt förste äktenskap, två flickor, båda dör som barn.

Ide Pedersdatter Falk ärvde gods efter sina män och barn. Som änka disponerade hon självständigt över fast egendom och lösöre. Det gjorde hon, dels i gåvobrev till Lunds domkyrka, dels i sitt testamente, som är huvudkällan till hennes liv och personlighet. I testamentet, utfärdat 1398, beskrivs Ide Pedersdatter Falk som en from och myndig dam som har kontroll över sina gods och ägodelar samt en stor krets av vänner och släktingar både från sin egen och från de båda ingifta släktingars familjer att luta sig till.

Hon nedtecknade i testamentet både släktingar och tjänstefolk, och där var en plan i gåvorna, där i iögonfallande grad tillgodosågs kvinnans behov i dåtidens samhälle. De kvinnliga tjänstefolk skulle var för sig ärva en säng med sängkläder, kläder och en summa pengar, varmed de kunde köpa sig plats i ett kloster och därmed vara säker en behaglig ålderdom. De kvinnliga släktingar fick kläder, smycken och pengar, ogifta mera än de gifta, säkert som tillskott till medgift.

När Ide Pedersdatter Falk betänkte en hel familj med en gåva, nämnde hon att gåvan också skulle gå till hustru och barn. Hon skänkte därutöver pengar till de som hade sjukdomen spetälska och fattiga, till kyrkor på Själland och i Skåne, bl.a. den kyrka, “var mina små barn ligger begravda”, och till alla nunnekloster och många munkkloster på Själland och i Skåne.

Största delen av sin egendom förbehållit Ide Pedersdatter Falk ett nunnekloster, som hon ville grundlägga i Gladsax. Hon bad sina vänner, drottning Margrete och biskop Peder, om att vara exekutorer för testamentet och uppfyllda hennes önskningar. Det gjorde de två vänner inte till punkt och pricka. Efter Ide Pedersdatter Falks död blev Gladsax omgjort till kungligt län, och Margrete och Peder stiftade istället ett dominikanerkloster vid Gavnö på Själland med den begrundelse, att Gladsax var för utsatt ett ställe till nunnor. Av klosterbyggningarna är kyrkan bevarad. Ett annat synligt spår av Ida Pedersdatter Falks gåvor är den vackra altartavla av trä, hon skänkte Lunds domkyrka, och som i dag står vid högaltaret.