Från Rilpedia

Hallgerd är en av huvudpersonerna i Njáls saga. Hon var dotter till Hoskuld Dala-Kollsson, som var hövding i Laxdalen i västra Island. Hallgerd är vid sidan av Mård Valgardsson den största skurken i Njáls saga, vilket hennes farbror Hrut Herjolvsson tycks förutspå redan i början av sagan, när han säger att hon har tjuvögon.

När Hallgerd var ung giftes hon bort med en man som hette Torvald och som misshandlade henne. När hon berättade saken för sin fosterfar Tjostolv gick han och dödade Torvald, och Hallgerd ansågs allmänt vara skyldig till att ha drivit honom till dråpet. (Om hon var det eller inte är en tolkningsfråga).

Sedan gifte hon om sig med en man som hette Glum och de fick en dotter som hette Torgerd. Tjostolv dödade Glum också, och då skickade Hallgerd honom till sin farbror Hrut. Denne dödade Tjostolv, vilket Hallgerd av allt att döma hade räknat ut.

Sedan gifte Hallgerd om sig med Gunnar på Hlidarende. Under deras bröllop beslutades det att dottern Torgerd skulle giftas bort med en man som hette Traen Sigfusson. Torgerd och Traen blev senare föräldrar till Hoskuld Hvitanäsgode. Hallgerd fick två söner i äktenskapet med Gunnar; de hette Hogne och Grane.

En gång när Gunnar och Hallgerd var på besök hos Gunnars vän Njál blev Hallgerd osams med Bergtora om sittplatser, och de ställde till en fejd som deras makar gjorde sitt bästa för att lösa fredligt.

Vid ett senare tillfälle gav Gunnar Hallgerd en örfil för att hon hade stulit mat på en gård som hette Kirkjubö, och Hallgerd svor på att hämnas.

När Gunnar senare var omringad av fiender hämnades hon genom att vägra göra en bågsträng av sitt hår, vilket ledde till att Gunnar blev dödad då han inte längre kunde hålla fienderna på avstånd.