Grand Basset Griffon Vendéen
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln anses vara otydlig eller onödigt fackspråklig. Hjälp gärna till att förtydliga artikeln och göra den mer lättläst. Motivering: Det är nästan samma artikel som Petit Basset Griffon Vendéen (skrivs att hundrasen härstamar från Grand Basset Griffon Vendéen). Se eventuellt diskussionssidan för mer information. |
Grand basset griffon vendéen är en hundras. Vid den franska västkusten ligger departementet Vendée, efter vilket fyra drivande raser med sträv päls har uppkallats. Vendée är känt för stora områden med mycket tät undervegetation, vilket bland annat kräver hundar med grov päls som skyddar huden mot stickiga buskar.
Basset griffon vendéen finns i två storlekar och namnet betyder; basset för kortbent, griffon kallas en strävhårig, raggig hund, vendéen är platsnamnet. Lägg dessutom till Petit och Grand för de olika storlekarna. Det kan vara lätt att förväxla en del hundraser som har liknande namn, det finns till exempel en Grand griffon vendéen men den är således inte kortbent.
Gallernas drivande hundar utgjorde stommen till denna ras som kommer från Frankrike. Den härstammar som alla bassetraser från en större hund, i detta fall Grand Griffon. Man avlade fram en hund som skulle ha en viss storlek för att kunna fånga en hare i flykten, man kom fram till att ungefär 43 cm var rätt mått.
Den första Basset griffon vendéen importerades till Sverige 1971, den var av grand-typ men registrerades som petit. Förmodligen är det inte enda gången som det har skett, eftersom det händer att valpar av båda typer och storlekar föds i samma kull, trots att raserna varit separerade i många år. Först 1991 registrerades den första från Frankrike till Sverige importerade hunden som Grand basset griffon vendéen. Den första hunden av petit-typ importerades till Sverige 1981. Orsaken till populariteten för rasen i Sverige var att den fyllde ett behov som de befintliga jakthundarna inte kunde fylla - basseten var den relativt kortdrivande rådjurshunden som jägaren fick med sig hem efter avslutad jakt.
Innehåll |
Utseende
Hannar har en mankhöjd på 40-44 cm, tikar 39-43 cm ±1 cm.
Pälsen skall vara sträv och lång. Den får inte vara för lång och aldrig mjuk eller ullig. Täckhåret skall nå så långt att det på delar av kroppen bildar behäng. Läpparna skall vara täckta av mustascher och hunden skall ha kraftiga ögonbryn. Kroppsformen är avlång och svansen, som är sabelformad, är högt ansatt och skall bäras stolt. Rörelserna ska vara mycket lediga och lätta. Huvudet skall ha en markerad pannavsats, ganska välutvecklad nackknöl och svart nosspegel. Öronen är långa, lågt ansatta och hängande. Frambenen skall vara raka med kraftiga överarmar. Ögonen skall vara ganska stora och intelligenta och ge ett vänligt uttryck.
Jämfört med Petit Basset Griffon Vendéen har Granden längre nosparti, öron och svans, liksom längre rygg och päls, alltså väsentliga skillnader i helhetsintrycket.
Färger
Alla kända så kallade houndfärger utom svartskimmel, så kallat blåmottlat: vitt och svart, vitt och fawn, vitt med viltfärgade fläckar, trefärgat även svart med tanteckning, enfärgat fawn eller viltfärgad. Vanligast är vitt med fläckar i någon av ovan nämnda färger.
Observera att i den franska standarden så anges inte vitt som en färg. En för oss vit hund med en svart fläck på huvudet kallas därför "svart med vitt".
Användningsområden idag
Grand basset griffon vendéen är en jakthund och man använder den vid jakt på kanin, hare, rådjur, hjort, räv och vildsvin. Den är en skalldrivande jakthund som är utmärkt i snårig och buskig terräng. Den är lämplig för eftersök i spårsele.
Tänk på att detta är en jakthund med gamla pack hound-anor, vilket kan innebära att den såväl rymmer som jagar och fångar vilt på egen hand.
Temperament
Grand basset griffon vendéen är en liten, kraftig och livlig hund. Den är charmig, vänlig, nyfiken, tålig och har massor av energi. Den kan vara något skällig. Den har ett stabilt temperament och är en mycket trevlig familjehund.
Det sägs att invånarna i departementet Vendée är kända för sin envishet och självständighet och att dessa mänskliga egenskaper smittat av sig på hundarna som därför anses ha en stark egen vilja och vara något egensinniga.
Rasen skall vara vänligt inställd till ras- och artfränder och får därför ej visa aggression eller på annat sätt visa humör. Den har god signalbarhet. Rasen har en aktionsradie som oftast är mycket långt bort. Den är ej apporterande.
Arbetsbehov
Rasen har ett stort arbetsbehov - att få jaga alternativt aktiveras mycket, att ofta få vistas i skog och mark, att bli rejält motionerad, att ofta få vara lös, att få social närhet med såväl familjen som andra hundar.
Husse alternativt matte bör vara en jägare av den vänliga typen som förstår att aktivera sin hund även utanför ordinarie jaktsäsong och ger social närhet, eller en person med en mycket sportig familj med god hundkunskap.
