Giovanna Bassi
Från Rilpedia
Giovanna Bassi, född 1762, död 1834, var en italiensk balettdansös som tillbringade större delen av sin karriär i Sverige. Hon var syster till arkitekten Carlo Francesco Bassi (1772-1840), som var verksam i Sverige och Finland och hade bott i Sverige sedan elva års ålder.
Innehåll |
Biografi
Hon föddes i Italien och debuterade på scenen i Paris i Frankrike och anställdes 1783 på Operan i Stockholm i Sverige mot en lön på 9000 livres i årslön, där hon tillbringade resten av sin karriär.
Hon omnämns med stor beundran i Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburgs skrifter och var en av Sveriges absolut mest beundrade ballerinor, förmögen att utföra de mest ansträngande av balettens danssteg; hennes teknik var helt enligt den klassiska italianska baletttraditionen, som hon var mycket skicklig i, och hon var stjärnan i Gustav III:s baletter. Under hennes debut i Stockholm var applåderna så högljudda "att man inte kunde höra åskan".
Hon beskrivs som en stolt person med "nobelt" sätt och beundrades för sitt svarta hår och sin starka, smidiga och elastiska kropp. Man imponerades av hennes hopp, särskilt det ökänt svåra entrechant-six-hoppet. Hon dansade först i långa kjolar och skor med klack, men kortade både skor och klack för att bättre visa sin teknik. Hon hade även dans skola för överklassflickor. I 1784 års Theater Almanack skrivs: M.lle Bassi förliden sommar hitkommit. Hon är ostridift den fullkomligaste danseuse, som svenska teatern någonsin haft." Vid operan Alceste 1785 skrivs i Nouvelle de theatre : " M:lle Bassi väckte samma entusiams som tidigare, något hon väl förtjänade på grund anv sin överlägsna talang."
Bland hennes roller var Cecile i La Rosiere de Salency av Jean-Rémy Marcadet mot Antoine Bournonville, Judith Christina Brelin och Jean Marcadet, och Ninette a la Tour av M. Gardel säsongen 1786-1787, och Nadine i Le Triomphe de la Constance av Jean Marcadet mot Guiseppe Bartolomei, Antoine Bournonville, Jean Marcadet och Carlo Caspare Simone Uttini 1787-1788. Hon hade år 1794 en förmögenhet på 40.000 riksdaler banco och var därmed en av de rikaste artisterna i Sverige på 1700-talet; till skillnad mot vad som ofta tros, fick etablerade kvinnliga sångare, skådespelare och dansare ofta högre lön än sina manliga kolleger, och premiärdansarna var den yrkesklass som fick högst betalt.
Bassi hade en dotter som troddes vara barn till Adolf Fredrik Munck, och barnet ansågs likna Gustav IV Adolf, som Munck troddes vara far till. Dottern anses vara förebilden till Almquists Tintomara.
1794 gifte hon sig med godsägaren P. H. Schön och slutade arbeta efter sin avskedsföreställning "De två Savojarderna".
Extern Länk och Porträtt
Se även
Källor
- Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
- Kungliga teaterns repertoar 1773-1973"
- Gidlunds förlag, "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800."
- Klas Ralf, Prisma, "Operan 200 år. Jubelboken"