Giallo
Från Rilpedia
Giallo är en italiensk form av eleganta skräckbetonade thrillers[1]. Filmerna innehåller ofta mycket våld och avklädda kvinnor och kan ses som en föregångare till slasher-genren. Benämningen Giallo kommer ifrån italienskans ord för gul som också var den färg förlaget Mondadoris pocketdeckares omslag hade haft sedan 1920-talet.[1] Pionjärer inom genren är Mario Bava och Dario Argento.
Historia
Mario Bava är den som anses ha grundat hela genren med sin film La Ragazza che sapeva troppo från 1963. Det är en svartvit film starkt inspirerad av den våg av krimis som hade dominerat i Tyskland på 1950-talet. När Bava året därpå gjorde Sei donne per l'assassino i färg hade såväl grundformeln med ett mordmysterium som en central del av handlingen och en filmiskt mustig och färgrik palett utvecklats.[2]
Dario Argento var viktig för genrens utveckling. Hans Ljudet från kristallfågeln (1969) använde ett djärvt kameraarbete och ett psykologiskt motiv för morden, saker som går igen i nästan alla efterföljande filmer i genren. Mördarens bakgrund och en pseudopsykologisk förklaring till brotten utforskas ibland in absurdum. Lucio Fulci´s New York Ripper (1982) är en av genrens svarta får då våldet i filmen är så grovt och kvinnosynen så misogynistisk.[3]
Urval av filmer
- L'uccello dalle piume di cristallo (1969) (Dario Argento)
- aka Ljudet från kristallfågeln (Sverige)
- aka The Bird with the Crystal Plumage (1970) (USA)
- Sei donne per l'assassino (1964) (Mario Bava)
- aka Blood and Black Lace (1965) (USA)
- Gatti rossi in un labirinto di vetro (1975) (Umberto Lenzi)
- aka Eyeball (1978) (USA)
- Tutti i colori del buio (1972) (Sergio Martino)
- aka All the Colors of the Dark (1972)
- La casa dalle finestre che ridono (1976) (Pupi Avati)
- aka Huset med de skrattande fönstren (1976)
- Lo squartatore di New York (1982) (Lucio Fulci)
- aka The New York Ripper (1982)
- Tenebre (1982) (Dario Argento)
- Giallo alla regola (1988) (Stefano Roncoroni)
- aka Farligt förvärv (Sverige; visad i SVT 1997)