Fem-minutersmetoden
Från Rilpedia
Fem-minutersmetoden, alternativt somna-själv-metoden, är en metod för att lära små barn att somna och sova själva.
Metoden går ut på att lära barnet att inte behöva tröstas på något speciellt sätt vid insomnandet. Då barnet har lärt sig att somna själv så vaknar det heller inte så lätt när det sedan lämnas att sova för sig själv. Namnet kommer av att man under avvänjningen går in till barnet var femte minut då det ännu inte har sommat och visar att man inte har övergett det, men undviker tydlig kroppskontakt och ett tröstande beteende.
Metoden kan tillämpas från ca fem månaders ålder, då barnet har börjat utveckla en dygnsrytm och kan sova utan att vakna för att äta. Den utvecklades av Berndt Eckerberg tillsammans med hans hustru Britta under 70- och 80-talet.
Metoden har sina rötter i den psykologiska teorin behaviorismen som hade starkt genomslag i Europa och USA på 1920-talet. Den innebar ett mekaniskt sätt att se på människan och allt mänskligt beteende sågs som ett svar på en yttre påverkan. Enligt det synsättet fick man problem om man ammade barnet då det skrek och istället rekommenderades man att vänta med att plocka upp barnet tills det log och i och med det belöna leendet. Förespråkare för femminutersmetoden använder sig ofta av ett liknande resonemang. Metoden har kritiserats av bland annat barnläkare. Man har menat att barn har behov av att var nära föräldrarna då det ska sova och man har också uttryckt en oro för att barnet ska ta skada av att lämnas gråtande. Vidare har man påpekat i att det finns en fara i att auktoriteter uppmuntrar föräldrar till att "döva" sitt samvete och inte lyssna på barnet (2).
Innehåll |
Mer om tillämpningen[1]
Man ska vara beredd på att barnet vid sänggåendet första kvällen kan protestera minst en halvtimme - beroende på tidigare vanor, barnets temperament och hur trött barnet är. Erfarenhet visar att tiden sedan ungefär halveras per kväll. För föräldrarna kan barnets skrik upplevas som mycket jobbigt, men barnet skriker mera av ilska över att föräldrarna inte gör som de brukar för att söva barnet, snarare än av ängslan. När man är hos barnet så ska man vara vänlig men bestämd. Man får inte trösta barnet eller bli arg på det.
Man ska inte försöka tillämpa metoden då man inte är säker på att kunna hålla ut. Tex då barnet inte är tillräckligt trött (då det bara ska sova middag, eller då barnet redan sovit en timme på kvällen), eller då barnet är sjukt. Barnet kan då lära sig att bara det håller ut så får det sin vilja igenom.
Det är också bra att skapa tydliga rutiner kring sänggåendet.
Det är bara skrik vid insomnandet som man slutar att belöna. Metoden bygger på att det inte är skadligt att lära barnet att i vissa situationer ta hand om sina känslor själv.
Alternativ
Metoden går givetvis att variera något efter eget tycke. En grundregel man dock inte bör göra avsteg från, är att barnet ska vara tillräckligt trött. En konsekvens av metodens utformning är att om barnet saknar förutsättningar för att somna, så lär det sig det motsatta, dvs att det inte kan somna själv.
Fem-minutersmetoden utger sig inte för att täcka de fall då tex barnet är mindre än fem månader, eller de sällsynta fall då sömnproblemen har medicinska orsaker.
Följande personer har utvecklat alternativa eller kompletterande metoder:
- Amerikanen Richard Ferber. I boken Solve your child's sleep problems, beskriver han en liknande metod som han kallar "the progressive-waiting approach". Där väntar man en till fem minuter första gången och ökar sedan successivt intervallet. Ferber beskriver även ett brett spektrum av relaterade problem, även medicinska.
- Amerikanskan Elizabeth Pantley. I boken The No-Cry Sleep Solution: Gentle Ways to Help Your Baby Sleep Through the Night, beskriver hon en mildare metod, som gradvis vänjer barnet vid att somna själv (vilket även Ferber nämner som ett alternativ).
- Anna Wahlgren. I Barnaboken så beskriver hon hur man kan få barn att sova i sin egen säng redan från födseln. Metoden bygger på att man buffar barnet kraftigt i baken då det skriker, men så fort barnet har lugnat sig slutar man, innan barnet har somnat. Samma procedur upprepas då man vill få barnet att somna om. För att få barnet att sova i barnvagn så byter man ut buffandet mot att kraftigt dra vagnen fram och tillbaka - vilket hon kallar att vagna barnet. Att vagna barnet kan vara enklare än att buffa.
Alla ovanstående nämner en rad relaterade råd, tex vikten av tydliga rutiner. Det finns ett alternativt sätt att se på barns sömn. Om man accepterar att barn vill vara nära sina föräldrar då de ska sova och tror att de mår bra av det kan man istället göra så här: Låt bebisen gärna amma sig till sömns (eller suga på nappflaskan) framför teven eller samtidigt som ni läser eller gör något annat trevligt. Då blir ni inte stressade av att bebisen inte somnar. Somnar den inte så somnar den inte och det är inget farligt med det. Bebisen behöver inga fasta tider, den kommer att somna när den behöver. Låt bebisen sova huller om buller, var som helst och när som helst. Gör en mysig plats åt den i vardagsrumssoffan dit ni bara kan tippa över bebisen när den somnat och det börjar bli varmt i famnen. Då har bebisen er nära och blir inte rädd när den vaknar till.
Se även
Källor
- ↑ Hur man lär barn att sova på nätterna, Berndt Eckerberg, ISBN 91-630-7321-8
2. http://www.viforaldrar.se/artiklar/2005/03/22/foljdinforaldrainstinkt/index.xml
Externa länkar
- Berndt Eckerberg - om metoden
- Sjukvårdsrådgivningen.se - nämnde tidigare (2005) fem-minutersmetoden explicit, innehåller numera (2006) endast en liknande rekommendation
- Vi mammor - mötesplatsen för dig med barn - Rutiner och sömnmetoder
