Emmanuel Le Roy Ladurie
Från Rilpedia
Emmanuel Le Roy Ladurie, född 19 juli 1929 i Moutiers-en-Cinglais, är en fransk historiker, professor vid Collège de France i Paris.
Han tillhör en grupp historiker som sedan Marc Blochs och Lucien Febvres dagar kallats "den nya historikerna". Som strukturalist utropade han att han i demografin funnit historiens motsvarighet till Lévi-Strauss mytem: demografin var den minst enhet, den nollpunkt, kring vilket en förklarande helhet av historia kunde byggas upp. Hans monografi om byn Montaillou blev en bestseller i Frankrike och den säsongens stora litterära händelse. Den väckte nästan lika stor uppmärksamhet i Storbritannien och Tyskland. Montaillou, village occitan de 1294 à 1324 (1975) kritiseras ofta för att vara en lokalstudie, där författaren inte har haft någon ambition att göra den till annat än en lokalstudie.[1]
Bibliografi
- Les Paysans de Languedoc - 1966
- Montaillou, village occitan, 1975
- Le Territoire de l'historien, 1 - 1973
- Le Territoire de l'historien, 2 - 1978
- Le Carnaval de Romans, 1579-1580 - 1980
- Histoire du climat depuis l'An Mil, - 1983
- L'État royal - 1987
- L'Ancien Régime - 1991
- Le Siècle des Platter (1499-1628), Le mendiant et le professeur - 1995
- Saint-Simon, le système de la Cour - 1997
- Histoire de la France des Régions - 2001
- Histoire des paysans français, de la peste noire à la Révolution - 2002
- Histoire humaine et comparée du climat - 2004
- Abrégé d'Histoire du climat - 2007
Källor
- ↑ Stellan Dahlgren & Anders Florén. Fråga det förflutna. Lund 1996, s. 173
