Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

Einstein on the Beach är en opera av Philip Glass (musik) och Robert Wilson (manus, regi). Uruppförd av The Philip Glass Ensemble i Avignon, Frankrike, den 25 juli 1976. Operan är inspirerad av Albert Einstein och den bild av Einstein som blivit en del av västerlandets moderna mytologi. Det nästan fem timmar långa verket, som saknar egentlig handling, kretsar kring tre teman eller scener – Tåget, Rättegången och Rymdskeppet – som avlöser varandra och repeteras. Verket är tänkt att spelas utan paus och de fyra akterna knyts samman med mellanspel, kallade ”knäspel” (knee plays) - en analogi med hur knäleden förbinder benets två delar.

Huruvida ”Einstein” kan anses vara en opera har diskuterats. Verket saknar flera av operagenrens vanliga kännetecken. Framför allt saknas konkret handling och de vokala insatserna utgörs i huvudsak av körsång och talade partier. En aria lades till kort före premiären på solosopranens begäran. Philip Glass har kommenterat att han kategoriserar ”Einstein” som en opera av praktiska skäl – det krävs ett operahus för att uppföra verket.

Operans musik är skriven för solosopran, solotenor, soloviolinist, kör med sexton röster (sopran, alt, tenor, bas) samt orkester bestående av två elektriska orglar och tre träblåsare. Skådespelare utan sånginsatser samt dansare ingår också i rollistan.

Librettot består av solmisationsstavelser, siffror, korta poesistycken samt texter som kretsar kring teman som relativitetsteorin, kärnvapen, vetenskap och AM-radio.

Einstein on the Beach är den första av Philip Glass tre så kallade porträttoperor. Tanken om en trilogi föddes dock först efter att arbetet med ”Einstein” avslutats. Den andra porträttoperan Satyagraha, med Mahatma Gandhi som huvudperson, blev klar 1980 och trilogin avslutades 1983 med Akhnaten om den egyptiske faraon Akhenaton.