EU-förordning
Från Rilpedia
En förordning är en rättsakt inom Europeiska unionen som är direkt tillämplig
i alla unionens medlemsländer. Förordningar är en av de mest kraftfulla elementen i EG-rätten och måste vara direkt tillämpliga (som en vanlig lag) i medlemsländerna utan att särskilda implementationsåtgärder är nödvändiga.
Detta särskiljer förordningar från EU-direktiv. Direktiven är endast bindande om vilka mål som ska uppnås, binder endast de medlemsländer som är direktivet riktar sig till, och kräver implementationsåtgärdet för att bli gällande som en vanlig lag vis-à-vis tredje parter.
Förordningarna tillhör EG:s sk sekundärrätt.
Förordningar regleras av Romfördraget och dess artikel 249.
För att fullgöra sina uppgifter och enligt bestämmelserna i detta fördrag skall Europaparlamentet och rådet gemensamt, rådet eller kommissionen utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer eller yttranden. En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till. Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.
