Buskis
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Buskis eller buskteater är namnet på en teatergenre som ofta stämplats som undermålig och enkel. Epitetet "buskis" härstammar från friluftsteatrarnas storhetstid på 1930-talet. De folklustspel som spelades på friluftsscenerna kallades för "buskteater" eller "buskis". För folkbildare och herrskap ansågs denna form av underhållning som en kulturskymning.
På de lummiga friluftsteatrarna i Stockholm spelades det buskteater, då ofta folklustspel av Gideon Wahlberg som t.ex. Anna-Lenas friare, Söderkåkar och Grabbarna i 57:an. Intrigen i dessa pjäser var lagom lättviktig, ibland nästan en obefintlig handling. Fåfänga, tjuvstreck, snålhet, kärlek och översitteri framställdes tämligen godmodigt. Stort utrymme gavs åt knipsluga original som oftast lyckades sätta överheten på plats. En kyss bakom stugknuten, en tår på tand och ett nappatag mellan gubbarna var återkommande höjdpunkter i dessa pjäser. Skådespelare som t.ex. Julia Caesar, Artur Rolén, Gustaf Lövås och Bellan Roos behärskade buskiskonsten till fullo.
På bio kunde man se buskisfilmer med Thor Modéen, Åke Söderblom och Edvard Persson m.fl. En av de mest populära filmfigurerna var Åsa-Nisse, gestaltad av skådespelaren John Elfström. Åsa-Nisses oförargliga upptåg sågades av kritikerna men uppskattades av publiken.
Buskisen försvann i slutet av 1940-talet när friluftsteatrarna blev allt färre. Den nya generationens skådespelare hade ingen vana vid sorten, många föraktade denna "fattigmansteater" och betraktade den som förlegad och fördomsfull.
Den mångsidige och folkkäre artisten Sten-Åke Cederhök gav buskisen en renässans på 1960-talet när han dök upp i TV-rutan med Jubel i busken och Låt hjärtat va me. Programmen blev stora tittarsuccéer, men recensenterna rynkade i vanlig ordning på näsan. Sten-Åke Cederhök gjorde buskisen rumsren i Sverige, han skalade bort mycket av den underlivshumor som tidigare varit vanlig i dessa sammanhang.
På senare år har buskishumorn representerats av bl.a. revypappan Mats Ljung i Skara, Stefan & Krister i Falkenberg och Peter Flack i Örebro. Lasse Åberg är en av de få som fört buskistraditionen vidare på bio med filmer som bl.a. Sällskapsresan och Repmånad (film).
